Tillbaka till Carinas och Elisabeths Amalgamsida

Inbillning, sa läkare om värken

- Man menade att jag var inbillningssjuk, att det var psykiskt. Man skrev ut lugnande. Jag tog två tabletter. Det var ju som om jag tagit en halva Kosken. Jag gick som i fylla. Jag slängde resten av tabletterna, vägrade ta dem, vägrade börja gå på lugnande och bli beroende.

Carina Bengs sitter vid köksbordet i Norra Vallgrund. Ettåriga Jeanette pilar pigg omkring på golvet, Jenny, tvååringen , har influensa dag och sover. Äldsta sonen, Mats, har gått till skolan. Morgonsysslorna är undanstökade, också getterna har fått sitt. Dagen kan fortsätta. Det – att den kan fortsätta. – är rätt fantastiskt, tycker Carina Bengs.


Ännu för drygt ett år sedan såg allt annorlunda ut. Då tänkte hon att det var slut: världen snurrade och hjärtat krånglade, pulsen slog i 140, hon trodde att huvudet skulle spricka och anhöriga betedde sig som inför en döende. Men ingen hittade något fel på henne.

Man sade att det var ingenting och inbillning. Man sade att det var psykiskt. Man sade att det var MS, multipel skleros.

Man sade, säger hon:

- Läkarvetenskapen vet inte ännu vad det beror på. Vi får vänta och se. Gå och lägg er.

Hon lydde inte. Hon säger:

- Hade jag varit snäll och lytt läkaren så skulle jag sitta ned drogad på Roparnäs nu.

Det är lätt hänt, säger hon: - Läkarna hittar inget fel, ingen förklaring. De säger att det är psykiskt och plockar fram nervmedicin. Jag undrar hur många som idag sitter ned drogade på Roparnäs och lider av oralgalvanism – eller kvicksilverförgiftning.

Själv är hon övertygad om att det för hennes del handlade om negativa effekter av oralgalvanism, om elektriska strömningar och störningar. För nu, säger hon, nu när hon inte längre har amalgamplomber i munnen har hon heller inte några symtom!

För all del, om jag hållit på en dag i ett från morgonen till sena natten kan jag känna en lätt domning, men det är ju ingenting jämfört med förr.

Vad är det då som hänt?

Carina Bengs berättar att det började för sex år sedan. Hon hade man och barn och husbygge på gång. Hon kände domningar och trötthet. Hon sökte läkare. Hon räknar upp dem:

Muskelspänningar, yrsel, värk från ögonen, tryck i huvudet och värk, öronsusningar, hjärtsmärtor samt oregelbunden puls. Mag och tarm besvär, minnesförlust, svårigheter att finna ord, svårt att uttrycka mig. Hjärnan var som låst.

23 läkare på sex år

Hon började vandra från läkare till läkare. Det togs prov. Hjärtfilmer och hjärnbilder. Ryggmärgsprov.

Ingenting såg ut att vara fel. Ingenting tydde på någonting.

Måste det alltså inte vara inbilning och psykiskt?

Läkare tänkte så och skrev ut lugnande. Carina Bengs fattade beslut:

Det här att man skulle vara psykiskt sjuk – nej. Varje gång de kom till det så gick jag och sökte upp en ny läkare.

Under sex år har hon hunnit med 23 – från inremedicinare, till ögonläkare, neurologer och tandspecialister.

Två gånger har hennes man fått köra henne till akuten, två gånger har det blivit ambulans.

Ofta har det varit irriterande.

- Jag ser dubbelt, sade jag åt läkaren. Det kan du inte göra, sade han. Det är helt enkelt omöjligt. Du kan inte se dubbelt. Men jag såg dubbelt, säger Carina Bengs.

Hon hade svalgbesvär och håret liksom vissnade, stråna spjälktes och gick av och när hon kammade sig fick hon kammen full av hår. Hon tog livet timme efter timme och tyckte inte att hon såg någon framtid, någon nästa dag.

Ungefär då, för ordentligt ett år sedan, när hon väntade Jeanette, läste hon i tidningen om bindvävsmassage, som man kunde få i Böle, Smedsby. Hon tog kontakt med Eva Sandqvist. De tog itu med musklerna – hårda fjäderspända. De mjuknade och en dag undrade massören om besvären kanske kunde bero på plomberna i munnen.

Carina minns:

- Jag tänkte, att hur skulle det kunna gå från tänderna till hjärtat och till tårna. Sen läste jag i tidningen om oralgalvanism.

Hon födde sin dotter för tidigt och lät – för 150 mark. – mäta spänningar och ström i munnen. Allting låg långt över medelvärdena. Hon kom hem med papperet och visade det för sin man – han som också funderat att det slutligen kanske var inbillning med allt som krånglar och pickar där. Mannen såg pappret. Carina minns:

- Nu förstår jag, sade han, att du har varit sjuk. Han vet ju sånt där – han är elektriker, montör. Han vet vad det där med ström går ut på.

- Från neurologen i Vasa kom besked att hon borde komma på kontroll:

-Jag hade fått en tid. Jag ringde dit och sade att jag ville avbeställa tiden, att jag inte mer behöver den och att jag vet vad det är för fel på mig. Sköterskan jag talade med sade att inte går det nu så bara, att avbeställa, att jag borde tala med läkaren. Jag gjorde det.Jag sade att jag lider av oralgalvanism. Vad är det, frågade han och sade att jag har fel, att jag har MS, MS, MS. Jag frågade om proven visat det. Nej, sade han,inte proven – men symptomen. Han sade också att han ju inte kunde tvinga mig att komma och jag svarade att jag skall byta plomber först och komma sen.

Giftskandal

I februari förra året byttes den sista plomben. Sedan dess har Carina Bengs bara anlitat sin tandläkare. Andra läkare har inte behövts, säger hon, för besvären har försvunnit. Hon säger att hon för första gången på sex år nu mår bra igen:

- Ingen svindel, ingen huvudvärk. Magen ar bra och hjärtat. Också tarmen.

Men funderingar. Och kontakt med andra som har eller haft likartade problem.

En amalgamplomb innehåller 50-60 procent kvicksilver. Vart försvinner det? Man säger ju åt gravida, att de inte skall äta fisk som innehåller kvicksilver, hur är det då med plomberna. Jag tror, säger Carina Bengs, att amalgamplomberna är en stor giftskandal.

- Måste det inte hända någomting, när det kommer tio gånger för mycket ström ifrån centralen?

- Vet man att kvicksilver inte skadar nervtrådar, vet man vart kvicksilvret tar vägen?

Humbug och båg

Många menar att plombbyte är humbug, båg och lurendrejeri – att det är bortkastade pengar att byta amalgam mot plast, att det inte finns belägg för samband.

Den som lidit menar inte så,säger Carina Bengs, betonar att hon inte har några vinstintressen i plastplombsindustrin och fastslår:

Huvudsaken är väl, att den som varit sjuk blir frisk.

Men man menar också, att de här symptomen är ett första akut insjuknande i MS, att de oberoende skulle ha gått över och att den ”friska” – sympomfria – perioden kan vara i tio eller tjugo år, att det sen kommer tillbaka?

Carina Bengs tror inte på MS, hon tror på oralgalvanism – eller kvicksilverförgiftning – men hon säger:

- Ms – om tio eller tjugo år. Kanske… Kommer det så kommer det, nu är jag frisk i alla fall.

Carina Bengs skall fylla 25 i sommar.

ANNA - LISA SALSTRÖM

VBL Februari 1985

Tillbaka upp

Tillbaka till länkar (Carinas och Elisabeths Amalgamsida)