Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Hair pomade/wax review
We offer loan, financing and...
  by dancilatania

Ljusets dag
Brådskande lån: caravellamarie...
  by caravella

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

12 Feb 06
It's alright M., I'm only bleeding
Dags för en mer eller mindre kryptisk, personlig redogörelse för helgen hittills.

Egentligen trevligt sällskap hela helgen. Dynamo båda dagarna, blandade resultat. Dyr middag på Blanko lördag. Dynamo fredag verkade bli tråkig, jag tappade mitt i allt mitt humör. Det berodde på flera faktorer, av vilka de trivialaste var glömda öronproppar (det går inte att tala med de gula, billiga), obekväma kläder och den vanliga längtan (vilken iofs inte är helt trivial). Så jag satt mig ner och såg sur ut (inte med flit, givetvis). Sedan hoppades jag på ett underverk. Ett sånt kom faktiskt, och detta är ingen efterkonstruktion. Att söka efter bekräftelse är väl lite av min melodi och jag känner stor tacksamhet för varje uns av denna jag får tag på. Återkommer till detta. Alltså, då någon vill att man kommer och dansar, vill prata svenska, vill prata om Myspace, vill att man kommer till Edison, vill bjuda på alkoholfri öl, har man inte rätt att känna sig smickrad? Och om jag är snäll, automatiskt snäll, gör vad jag kan för att vara comme il faut (il faut être prudent, mais en même temps interessé) mot denna snygga, trevliga typ, vad gör jag för fel? Hon säger adjö, far hem till sin boyfriend, jag går hem till min dator och kollar in just det där med myspace. Henry sa alltså typ att det var något konstigt med hela situationen. “Vad vill du?“, frågade han. “Jag är öppen för alla förslag“, svarade jag, fast det lät kanske konstigare än det var. Jag menade bara att jag har inte någon aning om vilka sociala krav som ytterligare skulle ställas på mig när jag så lyckat precis klarat av att uppfylla de av mig kända kraven. “Jag menar, du sjunger i ett band, du får uppmärksamhet [yeah, right! min anm.] men vad får du ut av att prata med en full människa? Du vet, du kommer inte att hitta någon flickvän, livskamrat på krogen, det funkar inte riktigt så“, sa han. “Då man inte vet“, sa jag. Egentligen vet jag väl. Men den kritiken kunde jag ta lätt på. Det var knappast “jealousy and bitterness“, utan snarare förundran. Men det känns naturligtvis aningen ledsamt att bara famla i mörker, att väcka denna förundran utan att ha för avsikt att göra det. Nåja, jag var glad. Lördagens rapport borttagen. Vi redde ut saken på ett bättre sätt.
written by Mattias
Comments:
Jag är inte förundrad.
posted by   Heidialexandra
Nä, int tycker jag heller det är något konstigt!
posted by   Mattias
playah stay real..
posted by   thadog
Och det ska komma från dej, Jan?
posted by  
lev som du lär, playah
posted by  
ja, va? poängen är vadå?
posted by   jan
Jag skrev "playah stay real", kul skämt.. inget mer
posted by   jan
Name:
Comment:
The sum of 1 and 7
Back