Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Om att kasta sten
Behöver du ett personligt lån?...
  by Prisvärd lån erbjudande avantcworld@gmail.com

Om att kasta sten
Behöver du ett lån för att fin...
  by Alexander

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

24 Mar 06
Lite till...
Jag går på en kurs som heter “Maailman ääriin. Matkailun pitkä historia“. Tänkte berätta om två grejor jag lade märke till.

De flesta har säkert noterat att Morrissey har blivit förtjust i Rom. Han är självklart inte den första som lockats av stadens charm. Men om man skall tro vår föreläsare, så är Rom det bästa som finns, ALLA har blivit förtjusta i Rom. Det är egentligen det enda resmål hon talar om. Enda sedan antiken har Rom varit ett resmål. Genom medeltiden var det pilgrimer. Renässansmänniskor från hela Europa skulle naturligtvis också förundras över Roms antika arv. Vår föreläsare poängterade dock redan ett par gånger att i Italien var minsann renässansen över när resten av Europa fattade galoppen. Dear God... I alla fall, under 1700-talet började engelska adelsynglingar åka på Grand Tour. Det var en sorts läroresa och Rom var naturligtvis det typiska huvudmålet. Under 1800-talet så SKULLE man göra en GT om man var en lärd man. Det bildades engelska “ghetton“ i Rom och om jag inte uppfattade saken fel så blev “Inglese“ synonymt med “resenär“. Hon visade flera romantiska, men oftast motbjudande sentimentala beskrivningar av dessa ynglingars längtan till och upplevelse av Rom. Men det bästa citatet stod den hittills fånigaste svärmaren av alla, den franska författaren Stendhal för. Han har fått ge namn åt Stendhal-syndromet, kanske tack vare sin beskrivning av sin upplevelse av Florens:

“I was already in a kind of ecstacy by the idea of being in Florence, and the neighbourhood of the great men whose tombs I had just seen. Absorbed in the contemplation of sublime beauty, I saw it in close-up, I touched it so to speak. I had reached that point of emotion where the heavenly sensations provided by the fine arts meet passionate feelings. On leaving Santa Croce, I had palpitations; all the life went out of me, as I walked I was afraid I would fall“

Stackars jävel!

Sen ännu en kort grej. Hon berättade också om en viss Giuseppe Acerbi, som måste ses som någon sorts föregångare till Conan O'Brien. Han tyckte nämligen ha varit något så ovanligt som en Finlandsvän. Hemma i Italien var han inte alls känd, men här i Finland har han förstås blivit oproportionerligt känd. På Slottsgatan här i Åbo finns en plakett som kungör att Giuseppe bodde i ett visst rum under en viss tid. Har inte sett den. (ah, för övrigt gillade han INTE boendet i Åbo).

Men, hans verk “Travel through Sweden, Finland and Lapland to the North Cap in the years 1798 and 1799“ gavs ut på fyra europeiska språk under åren 1799-1802 och måste på något sätt ha påverkat Finlandsbilden.

Han anlände till Stockholm, men ogillade staden och speciellt hovet. Svenskarna var civiliserade, men på ett perifert sätt. Finnarna däremot (okej, det var väl snarare östsvenskar det handlade om) var simpla, men ädla. Ädla vildar var de, nästan. Detta var på den tiden då vildar ännu var ädla.

I alla fall, han hade nästan bara gott att säga om Finland. Däremot var Lappland för mycket för honom. Lapparna var helt enkelt för främmande och han tycks ha kruxat för många typiska negativa egenskaper på sin antropologiska checklista. De framstod för honom som lata (han såg inte arbetet de utförde) och främmande. Han tycktes också sig ha sett sociala problem här (hon nämnde alkoholproblem hos lapparna). Han konstaterade dock att de inte var alltför fula. Tack så mycket, Sur-Seppe!
written by Mattias
Comments:
stendhal-syndromet? passar inte alls in i min bild av honom. älskade hans böcker rött & svart och lucien leuwen och dom var båda väldigt samhällskritiska. fast kanske han var begeistrad över italien och kritiserade frankrike? fast sen tycker jag mej också komma ihåg att det inte var riktigt frivilligt som han flyttade till rom utan att han blev undanstuvad dit för att han blev obekväm att ha kvar i paris. kanske jag kommer ihåg fel. men i vilket fall som helst gillade jag hans böcker, det kommer jag väldigt tydligt ihåg.
posted by   markus
Kolla på t.ex. wikipedia. Det är alltså inte svärmeriet som är symptomet, utan de psykosomatiska åkommorna: hjärtklappningen, illamåendet och förvirringen. Stendhal-syndromet diagnosticerades av en italiensk psykiater 1982. Man kan vara en bra författare trots att man blir sjuk av florentinsk konst!
posted by   Mattias
Jag läste ett utrad ur Acerbis reseskildring en gång. Måste säga att jag kände nån slags stolthet ändå. Att han uppfattat vårt finska folk som ädla, hederliga och äkta... Har föresten för mig att han inte, likt Conan, hade mycket till övers för Åbo, men istället gillade naturbarnen i Lappland.... Hihi...
posted by   Heidi
Just finished reading Acerbic (for an essay which I’ll write really, really soon...one day) and he’s generally quite complimentary towards Finland. He sees it as a refreshing contrast to “civilisation” (= Italy): unaffected, hardworking, musical, a bit rough around the edges but in a good way. (You also get the impression there were a fair few Finnish women giving him the glad eye while he was there, which helped in forming that positive impression). He talks about the sauna: terrible, incredible temperatures, people beating each other red raw with twigs in the sauna before rolling in the snow. (Which, funnily enough, was the stereotype I’d heard about Finnish saunas 200 years later in England). He also says that people from Åland are supposed to be argumentative. Is that true?
posted by   darcy
Darcy, I'd be happy to read the essay once it is finished. Can I? It is interesting how often the “civilised“ men who travel to “noncivilised“ countries seem to conjure up an affection for the wild, honest and simple. These sentiments may be genuine, but they always serves to underline the notion of difference: “Don't think for a second that we are the same“! I can't tell you anything about the people of Åland, since I'm afraid I'd only rehash old prejudices about our favourite smug, inbred islanders.
posted by   Mattias
Vilken skola går du? Tänkte bara att kursnamn var på finska.
posted by   antti
(I'll take that as a "yes" about Åland then...)The essay'll be in Finnish, and my Finnish is bad to the point of cryptic, so you might prefer a verbal summary instead
posted by   darcy
Darcy: That will be fine, thank you! Antti: just denna kurs går på Turun Yliopisto
posted by   Mattias
Name:
Comment:
The sum of 9 and 2
Back