Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Hair pomade/wax review
We offer loan, financing and...
  by dancilatania

Ljusets dag
Brådskande lån: caravellamarie...
  by caravella

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

07 Jul 06
Blott ett instrument i hans händer
Fingertopparna på fingrarna på min vänstra hand är ömma efter dagens idoga gitarrspelande. Det kan hända att kvalitén på inspelningen led till slut, när det började göra ont att trycka ner strängarna. Och nu slås jag av en tanke. Låtom oss stanna vid den akustiska gitarren.

Först strängarna. Vi vet att tjockare strängar ljuder längre. De har en större massa, som gör att de är tyngre att dra igång, men också svårare för allehanda motkrafter att stoppa när de väl börjat svänga. Tjocka strängar måste också spännas hårdare för att ljuda med samma ton som en lika lång tunnare sträng. Detta gör att det är svårare att spela med tjockare strängar; men i gengäld får man en kraftigare ton. Detta är poäng 1.

Sen har vi avståndet mellan strängarna och greppbrädan. Det är lättare att spela ju närmare brädan strängarna kommer, men man vill också försöka undvika ljud som uppkommer när strängarna tar i banden på greppbrädan. Det är alltså svårare att spela med strängarna långt borta från brädan, men det kan också vara nödvändigt för att få en ren ton. Detta är poäng 2.

Det är naturligtvis så att gitarrens ljud delvis beror på dess form. Detta gäller akustiska gitarrer i långt högre grad än elgitarrer. Det finns olika typer av former på akustiska gitarrer, t.ex. jumbo och dreadnought. Ofta ger större instrument ett kraftigare ljud, men är obekvämare att spela med. Detta är poäng 3.

Så när jag kommer med min Jumbo-gitarr med uppjusterade 0.12-strängar som ger mig ömma fingrar, vad är det jag vill visa? Att jag minsann klarar av att bemästra mitt instrument? Det är något osunt över det hela. Instrumentet måste tämjas, bli ett med mig själv, underkuvas, vara samarbetsvilligt.

Tuseneurosfrågan är då: varifrån kommer formen på tonlådan? Varför är den akustiska gitarren av “kvinnokön”? Kom igen, den är det! Jag intar en konstruktivistisk hållning i denna fråga, i motsats till en essentialistisk, vars förespråkare skulle hävda att gitarren måste se ut sådär för att kunna spelas på på ett lämpligt sätt.

Nåväl, hur det än förhåller sig med tonlådan så är den akustiska gitarren manligt kodad. Det finns inget som kommer emellan en man och hans gitarr. Om en man tar en akustisk gitarr i sin hand vill han säga något (eller sjunga “Have You Ever Seen the Rain”!) Någon kunde kanske hävda att en riktigt dyr akustisk gitarr snarare hör ihop med en mer förfinad, känslig, feminiserad manlighet. Men jag vill ändå påstå att det är de uppkavlade ärmarna, de tjockhudade fingrarna, den väderbitna huden och de svällande underarmsmusklerna som verkligen äger den akustiska gitarren i dag.

Nu måste ni ursäkta, mina fingertoppar ömmar igen. Måste... härda...
written by Mattias
Comments:
Would like som ska förstås till mig
posted by   Guess
Du har verkligen ett väldigt rikt och vacker språk. En fröjd att läsa!
posted by   Jenni
Name:
Comment:
The sum of 5 and 9
Back