Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Hair pomade/wax review
We have a direct genuine provi...
  by John Tim

Om att kasta sten
Behöver du ett personligt lån?...
  by Prisvärd lån erbjudande avantcworld@gmail.com

Om att kasta sten
Behöver du ett lån för att fin...
  by Alexander

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

18 Aug 06
Cats on Holiday, pt. 2
Mot Göteborg, mina drömmars stad. Denna gång med betydligt mindre oro i bagaget. Visst, det var stressigt till en början, men den långverkande, nedbrytande angsten var som bortblåst. Jag kan inte förklara varför. Men en sak vet jag. Möjligheterna finns för mig att vara lycklig, ha det roligt.

Spelningen gick sådär. Jag fick se en första skymt av både Bobby McGees och Dialog, två mycket intressanta grupper. Mer om dem senare. Vår egen spelning var ostämd och aningen uppblåst. Jag var alltså tvungen att blåsa upp, vilket inte kändes bra.

Vi hade redan sökt oss till vårt tillfälliga hem i Kålltorp hos Emelie och Johannes. Ända från det att vi steg in genom dörren och hörde Love – “Everybody's gotta live” var jag säker att jag träffat på ett par verkligt värdefulla människor. Det var givetvis inte Loves förtjänst; det var bara sättet de uppträdde på. Jag har sällan känt mig så välkommen och varm inombords. Vi råddade till deras hem och ville i hemlighet stanna en kväll till, vilket vi sedermera också fick göra. Det blev Kjell Höglund, G som i gemenskap och mera Arthur Lee. Pirita, ursprungligen från Åbo, boende i Göteborg (snart inte mer), hängde på, till åtminstone min glädje. Det var roliga dygn.

Vi hade varit på stan också. Men ofta inte tillsammans, eftersom jag på ett självständigt sätt slog ihop mig med andra gäng som strök omkring. I dem var Elin den gemensamma faktorn. Och på något sätt var det så lättsamt och roligt att jag inte vill tala om det, liksom för att inte jinxa det (fult ord). Ena kvällen såg vi förresten Twilight Singers. Jag har fortfarande svårt för Greg Dullis grejor, men Elin sa något som fick mig att fundera ifall man ändå borde försöka sig på Afghan Whigs en tredje gång.

Vi blev tvungna att byta ut det trilskande låset på bilen. Eller, egentligen handlade det om ett moget beslut från vår sida. Cats on fire är ganska mogna, skulle jag vilja påstå. Vi visste att låset höll på att ge upp och tänkte att det är bättre att fixa det i en tätort än ute på vischan. Jag säger det inte för att skryta, men nog har vi kommit en ganska lång väg här i livet när vi vet hur vi bör handskas med ett problem av den här magnituden.

Vad jag förväntar mig av Göteborg i höst:.

– att bli nedslagen av Erik Gregorsson
– att få gå på liknande arrangemang som det på Henriksberg, där Håkans kompband uppträdde med festliga gäster. Helst med sällskap.
– att få se Lawrence
– att inte bli besvarad på engelska och att slippa dumma frågor om min goda svenska
– att växa som människa
written by Mattias
Comments:
är inte punkt fyra (över saker som du förväntar dig av göteborg i höst) praktiskt taget en paradox?
posted by   Kenneth
Undrar om Erik ego-googlar ofta.
posted by   Mattias (other)
Haha. blev du nedslagen av Gregorsson senast? Kul.
posted by  
Nej, jag klarade mig, vi skakade hand och allt.
posted by   Mattias
Vad gör Erik Gregorsson?
posted by   Marino
Name:
Comment:
The sum of 2 and 1
Back