Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Hair pomade/wax review
We have a direct genuine provi...
  by John Tim

Om att kasta sten
Behöver du ett personligt lån?...
  by Prisvärd lån erbjudande avantcworld@gmail.com

Om att kasta sten
Behöver du ett lån för att fin...
  by Alexander

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

Hair pomade/wax review
offerta di prestito in 48 ore....
  by mauro

21 Aug 06
Cats on Holiday, pt. 3
Det är ett faktum att Emmaboda var vackert ungefär tills vi anlände. Den tidiga kvällen gick väl an. I och för sig innebär vildmarksliv per automatik att man måste stänga av delar av kropp och själ, att man helt enkelt slutar uppmärksamma vissa av de inre, gnällande toner som ljuder vid störningar under normalt leverne. Man blir avtrubbad. Aldrig mer festival utan sovplats i hus med väggar, säger man alltid.

Och jag klagar inte för klagandets skull. För vädret blev väldigt jobbigt. Regnet började redan på kvällen och tilltog under natten. Jag sov i bilen och höll mig således torr, men annars fanns det inte mycket att glädja sig över. Morgonen började med att Henry kom in med mina finaste jeans. Under natten hade de vandrat genom bilens bagageutrymmet, ut genom luckan och lagt sig i i regnet, där de hade legat hela natten. Någon hade dragit ut dem i misstag och jag var bedrövad. Det var en del av min, ursäkta, scenklädsel som nu hade blivit totalt oanvändbara. Givetvis, ifall det hade funnits en torktumlare i Småland så hade problemet inte funnits. Likaså ifall det hade varit soligt. Nu var det kallt och regnigt. Jag var inte bara bedrövad, jag var rasande.

Jag lyckades samla mig och vi åkte till det enda vettiga tvättalternativet (och då är vi inte kräsna) i en närliggande by, Skruv. Här, vid en liten sjö, skulle vi förbereda oss inför spelning. Det fanns en betaldusch, men det var svårt att vara tacksam. Den vägrade att ge det varmvatten man betalat för och valde istället att ta sitt vatten från en iskall källa i Skanderna. Vem behöver så kallt vatten?

På tillbakavägen inträdde mystiken. Plötsligt insåg vi att vägen inte skulle leda tillbaka. Någon ropade att vi skulle fråga om vägen, så att vi inte skulle irra omkring i onödan. Vi såg en gubbe. “Nej, inte han, han är någon sorts bypsyko, han vet inte var Emmaboda är”, sa Acke. Onödigt fördomsfullt, tyckte vi, och vevade ner vindrutan. Men vi fick inget svar. Han var ett bypsyko eller något annat. Han var klädd i uråldriga kläder och ledde en cykel från sekelskiftet. Inget i hans tomma blick sade “vänster” eller “höger”. Det var som om han hade sett en bil för första gången. Vi åkte vidare, utan lycka. Efter en tid insåg vi att vi borde vända om, eftersom landskapet började se alltmer obekant ut (alltför många kor!). Men vi kom inte rätt, trots att vi vände om. Det såg exakt likadant ut åt andra hållet också. Välkommen till Skruv.

När vi åkte tillbaka mot Tvättmöjligheten (första gången, tror jag det var.) föreslog någon att vi skulle fota bypsykon. Vi saktade in när vi passerade honom och Kenneth tog fram mobilkameran. “Kameran funkar inte”, ropade Kenneth. “Fort, fota”, ropade vi andra. Men vi var tvungna att ge upp. “Det gick inte att fota honom”, sa Henry, och vi kände en kollektiv kall kår. Det var inte otänkbart att gubben helt enkelt vände på byn medan vi körde och på så sätt gjorde vår återfärd omöjlig.

Tillslut kom vi rätt. Förtrollningen bröts tydligen då vi pratade med en normal bybo. Skruv, jag tror inte jag återvänder.

Och så regnet. 45 minuter förrän vi skulle spela öste regnet ner. Vi var frusna och blötna. Trots dessa strävsamma förhållanden gick själva spelningen bra. Det kom faktiskt folk och såg, trots att det regnade. Det var värt det, således.

Den enda hela konsert jag såg var Camera Obscuras, som var sådär.

Och än en gång förvånades jag, när en typ som ville berömma spelningen passade på att fråga hur det kommer sig att jag pratar så bra svenska. Jag försökte förklara att svenska faktiskt är mitt språk. “Hahaha, SÅ bra pratar du inte”, svarade hon. Och det hördes ju. Jag sökte efter ord. Men ni skulle höra min finska. Alltså är jag i princip språklös. Nåja, nu skall jag inte gnälla om det längre. Jag hinner göra det i höst.

Och som vanligt var det ett rent nöje att träffa Per. Han introducerade mig till Smålandsrullen, ett konststycke i matväg och dessutom väldigt exklusivt. Få se nu: hummous, groddar, riven ost, lök, saltgurka och... nu har jag glömt något. Nåja, allt det i ett varmt tunnbröd. Tänk att hummous och alfa-alfagroddar står att finna i en småländsk klassiker! Det säger något det.

Sista stoppet: Bräkne-Hoby
written by Mattias
Comments:
Okej, jag brukar inte vara sån här. Men han heter Pär. Alltså, jag brukar varken rimma eller anmärka.
posted by   Mattias (other)
Fan, jag brukar skriva Pär. Hur blev det nu såhär?
posted by   Mattias
Ingen är pärfekt
posted by   Kenneth
Jag tror du har kommit ihåg alla ingredienserna ändå. Jag har som kanske sagt försökt mig på en DIY-variant av smålandsrullen, med helt godkänt resultat. För övrigt var nöjet i att mötas jämt fördelat.
posted by   Per definition Pär
jag drömde förra natten om att jag försökte tillverka en smålandsrulle. den blev sådär.
posted by   ville
Name:
Comment:
The sum of 9 and 7
Back