Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Hair pomade/wax review
We offer loan, financing and...
  by dancilatania

Ljusets dag
Brådskande lån: caravellamarie...
  by caravella

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

My Dear Instruments, pt. 3
Sono un uomo di Dio molto ricc...
  by renelio

30 Aug 06
A New Balladeer in a New Town
Okej, kort lägesrapport.

Första dagen i Göteborg präglades av oerhörd trötthet och vilsna ångesttankar. Jag hade sovit endast ett par timmar då jag kom fram på morgonen och var direkt tvungen att ta itu med brådskande ärenden. Jag fick tillgång till min lägenhet efter tolv, men det hjälpte inte, då det inte fanns något att ta en tupplur på. Dessutom hade jag inte tid.

Redan resan in till centrum var plågsamt krävande, på grund av långa gångsträckor, skoskav och ständigt fallande ögonlock. Elin guidade denna vålnad av Mattias till institutionen. Jag var inte den enda finländaren på listan. Någon Turkka från Helsingfors var också på listan (han dök dock inte upp idag). De hade skrivit in honom som "female", haha. Jag hade nog heller inte varit säker.

Sen via skattemyndigheten på Åbo magistrats anmodan. Men vad fan skulle jag göra där? Möttes av oförstående ansikten. “Studenter brukar stanna längre än ett år” var det märkliga svaret jag fick när jag frågade hur man brukar gå till väga, då man uppenbarligen inte kan få ett svenskt personnummer ifall man inte stannar längre än ett år. Jag kunde tydligen låtsasplanera att stanna längre, men då skulle jag liksom skrivas över till Sverige och det visste jag inte om jag ville, eftersom jag är rädd om mitt studiestöd. Sen påstod de att jag kunde använda ett "fiktivt" personnummer ifall jag ville öppna ett konto, men det skulle jag vara tvungen att diskutera med banken. Vad då "fiktivt"? Jag skulle ringa till Finland och höra mig för, det var sista beskedet.

Sedan via sängklädessbutiken för att underlätta mitt återtåg till drömvärlden. I samma syfte lånade jag en madrass av Elins syster. Men innan det var jag tvungen att bära hela ekipaget tillbaka till Olofshöjd och det var faktiskt något av det tyngsta jag gjort på länge. Då jag kom "hem" kände jag ångest och tyckte att jag var ute på alltför djupt vatten och att det hela skulle sluta olyckligt. För tidig hemfärd på grund av mental ohälsa, undernäring, försummade studier. Du milde.

Jag var inte helt förtjust i det faktum att jag var tvungen att dela kök med n antal andra studenter. Det försvårade, åtminstone i nuläget, min situation. Affären på området var inte särskilt välsorterad, med undantag av ett stort sortiment dagligvaror från medelhavsområdet. Min tandborste var förvisso av märket Colgate, men uppenbart riktad till en sydländsk marknad. Och så köpte jag cypriotisk körsbärsjuice. Den kladdade ner min lägenhet på grund av torkat lim på tetrapak-locket. Fy.

Och vilken besynnerlig dröm sen, på natten. Det var någon sorts allstar-concert. Rätt som det var stod Frida Hyvönen på scenen, som var absurt hög, typ 3-4 meter. Jag stod med mina kompisar, vem det nu var. Hon började, till allas förvåning, ropa något om Cats on fire. Någon hade tydligen tipsat henne om att någon var där. Så hörde jag "Mattias från Cats on fire", upprepade gånger till och med, ja nästan mässande, och såg att hon svepte med blicken över folkhavet en stund innan hon upptäckte mig! Jag vände mig en sista gång till mina kompisar (nu hade jag definitivt glömt vem det var), som för att be om råd. De uppmuntrade mig. Så jag trängde mig fram och folk tycktes veta vad det var frågan om. Väl framme vid scenen erbjöd någon mig ett lyft, en hand att stiga upp på. Hon böjde sig för att ta emot mig med utsträckta armar. Vi omfamnades och hon siktade på kinden och jag på munnen. Men det gjorde nog inget. Jag rasade tillbaka mot marken, med ett vilt leende. "Yes", skrek jag, när jag landade på ryggen. Du milde. Vad är det som händer med mig?
written by Mattias
Comments:
hang in there vännen. de säger att det tydligen ska vara såhär i början.
posted by   monica
såhär gör du: på skatteverket säger du att du skall läsa och jobba men bara ett halvår. då får du det fiktiva personnumret. på banken säger du att du skall stanna minst ett år, annars kan man inte få electron-kort eller nätbankskoder men lättast är väl om du gör flyttanmälan till vasa och har göteborg som paralelladress (för om du har varit skriven i åbo är din gamla adress ännu din officiella) och får studiestödet inbetalat på ett finskt nordea-konto. Kostar inget extra att ta ut pengar med electron-kort. Åtminstone inte i Nordea-automaterna. Ah, ja och Willys i Johanneberg har billigare och bättre mat. (Sväng till vänster vid närbutiken och rakt längsmed en gata som jag inte kommer ihåg vad den heter och sen uppför trappan.)
posted by   hanna
Tack för den infon! Skall besöka skatteverket och Nordea på måndag.
posted by   Mattias
Stupore! ho una sensibilità molto buona circa il vostro luogo!!!! http://www.paradistc.org/verona
posted by   verona
Very valuable information you have here. Thanks.. http://www.sanzkdni59.org/video-de-musica
posted by   video de musica
posted by   Regginald
posted by   Drake
Hej! Min mamma har problem med hennes leder och har hört att körsbärsjuice kan hjälpa. Undrar därför - värt är affären där du köpte körbärsjuicen? Skulle verkligen hjälpa! :)
posted by   Körsbärsjuice?
Hej! Den ligger vid studentbyn vid Olofshöjd i Johanneberg, Göteborg. Hoppas juicen fortfarande finns i sortimentet!
posted by   Mattias
Name:
Comment:
The sum of 6 and 4
Back