Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Assistenza finanziaria (assist...
  by vital

My Dear Instruments, pt. 3
Facciamo prestiti che vanno di...
  by vital

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
lån erbjuda 48 timmar:jurybo...
  by Jury

08 Jan 07
Alltför ung i kropp och själ
Jag minns hur jag cyklade från Gerby mot Hemstrand för att träffa henne. Känslan i kroppen kunde inte längre beskrivas som pirrighet eller ens nervositet. Jag mådde illa och kände hur mina armar och ben så gott som förlamades av ångesten. Jag hade inte kunnat äta all linssoppa, vilket hade oroat och irriterat mamma. Och jag skämdes, för jag kunde inte säga varför och det förklaringen hade inte dugit, åtminstone inte för mig själv.

Den förestående situationen hade jag under ett kort lyckorus föreställt mig vara romantisk och spännande. Men ju närmare jag kom, desto mer avsmak och fruktan kände jag inför den. De ljuva, förhoppningsfulla tankarna, som brukade komma till mig när inget stod på spel, framstod som förljugna dagdrömmar nu när det var allvar.

Och jag minns hur jag cyklade, vingligt och sakta, oförmögen att titta på någon som cyklade emot mig. För jag skämdes alltså. Vi hade varit tillsammans i månader och här var jag, inte bara “osäker på hur jag känner inför allt” utan helt enkelt livrädd, bortom all rim och reson. Jag var pojkvän, men jag inbillade mig att alla som visste vad ordet betydde tittade konstigt på mig.

Det plågsamma dilemmat började kännas alltför bekant. Skulle jag fortsätta framåt, trots att hela min kropp ville att jag skulle stanna och trots att jag visste att ångesten bara skulle växa tills jag gick sönder. Eller skulle jag fly med skammen och tvingas ljuga ihop något åt kompisarna och förklara halvhjärtat för henne.

Det löste nästan sig självt, eftersom jag inte kunde cykla längre, med ungefär en kilometer kvar. Benen ville inte och jag bromsade in ungefär vid Buggy Burger, hamburgerkiosken dit vi brukade springa i högstadiet. Cyklisten bakom var tvungen att nita och dessutom snabbt stiga ur sina clips som han hade på tramporna. Han fnös när han ledde cykeln förbi mig. Jag skämdes ännu mer, för jag hade inte stannat mitt på cykelbanan ifall jag inte hade haft sådan ångest över något jag inte borde ha haft ångest över.

Att vilja vara med en person man älskar är väl i det närmaste en truism. Så vad handlade det här om, frågade jag mig själv febrigt för tusende gången.

Jag hade glömt telefonen och det tog en stund innan jag hade fått tag på hennes nummer. Jag var tvungen att fråga en kompis på stan. Det var MIN flickväns nummer jag ville ha tag på, alltså. Jag ringde och försökte förklara och sen kom skammen.

På hösten försökte jag med olika strategier. Minns en gång då jag gjorde ett lyckat försök med att tänka mig igenom “If you're feeling sinister” tills jag kom fram och sen på något sätt låta mig dras med. Det var alltså lavinen av felaktiga tankar som inte fick utlösas. Det tärde oerhört på krafterna och fungerade inte i det långa loppet.

En gång då jag visste att loppet redan var kört för kvällen, att det helt enkelt inte skulle gå, hade jag samma skiva i den bärbara CD-spelaren. Jag började gråta vid den gamla blomkiosken, till “Seeing other people”, och det kändes förlösande. Den kvällen kom vi överens om att det var något fel på mig och jag kunde vara mig själv för ett ögonblick, i hennes sällskap till och med.

Ett nästan godtyckligt axplock, detta. I efterhand har jag funderat mycket på varför jag var som jag var. Jag tror att mycket berodde på att min fysiska och psykiska utveckling mot vuxenheten var märkbart och plågsamt långsammare än de flesta andras. 18 år kan motsvara 13-14 år, det är jag säker på. Jag var helt enkelt inte mogen och det fick jag betala för. Nu borde jag snart vara 19, så kanske det är därför det har lättat en aning.
written by Mattias
Comments:
Name:
Comment:
The sum of 5 and 5
Back