Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Assistenza finanziaria (assist...
  by vital

My Dear Instruments, pt. 3
Facciamo prestiti che vanno di...
  by vital

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
lån erbjuda 48 timmar:jurybo...
  by Jury

09 Apr 07
My Foot
Under min joggingrunda, den första på länge, stannade jag till vid konstgräsplanen vid Mossen. IFK Göteborgs juniorer (C-16?) tränade och jag blev nyfiken på upplägget. Det moment jag såg gick ut på att ett par-tre olika anfallsteam skulle försöka göra mål på försvaret, i tur och ordning. Tränaren instruerade ihärdigt från sidan och hela situationen föreföll ytterst bekant.

Jag minns den långa försäsongen, som för oss mestadels utspelade sig i Kiisto-bubblan. Det var en hemsk, svart-gul skapelse nära brandstationen i Vasa. Den var kall, mörk och lerig. Sent på våren kunde solen lysa igenom de gula partierna av gummibubblan, men det var faktiskt en klen tröst.

Ingen tvingade mig, jag vet. Men jag hade spelat i BK-IFK Gerby redan som sexåring. Man slutar inte bara sådär. Det sociala trycket var påtagligt då alla sportiga killar i klassen var med. Sedermera bytte jag faktiskt kompisgäng då jag slutade.

Jag minns hur alla växte ifrån mig, hur min kropp inte svarade på träning och hur trött jag blev när jag märkte att jag fick anstränga mig så mycket mer för en plats i laget. Och hur lätt man utvecklade en anti-auktoritär hållning gentemot tränare och lagledare. Grinig, det blev man.

Och det var klassiskt grabbigt, naturligtvis. Jag kunde kanske ha varit grabbig ifall jag haft rätt förutsättningar vid den tidpunkten. Men dem saknade jag. I stället utvecklade jag, efter att jag hade slutat, en synnerligen anti-grabbig hållning till det hela.

Men jag älskar fortfarande spelet, världens vackraste. I morgon skall Mattias J ta med mig på Hammarby-GAIS.

Jag minns min rumskamrat som uppenbarligen onanerade under täcket när vi bodde på något slags hostel i Hangö under en turnering. Vad handlade det om?

Med lite träning kunde jag nog bli rätt bra. Problemet är bara att börjar man spela nu så är man tvungen att spela slaktarfotboll i någon lägre division. Framför mig ser jag bjässar med vinnarskalle och attitydproblem, sådana som kopplar fritt när de stiger in på planen; glömmer deras normala, kontorsmässiga hövlighet. Och jag vill inte riskera benbrott; inte ens stukningar.

written by Mattias
Comments:
Name:
Comment:
The sum of 10 and 1
Back