Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Om att kasta sten
Accordo di credito o finanziam...
  by Luciano CASSANO

My Dear Instruments, pt. 3
Assistenza finanziaria (assist...
  by vital

My Dear Instruments, pt. 3
Facciamo prestiti che vanno di...
  by vital

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

13 May 07
Give me Thomas Lundin for my birthday
I går var jag Åskådaren. NATO-demonstrationen kl. 12 var en trevlig tillställning. Blandat folk, ”inte bara hammare, skäror och palestinasjalar” som nån uttryckte det. Slagskeppen var gigantiska. Demonstranterna stod vid Frihamnen och skeppen fyllde horisonten ute vid piren. En av talararna påstod att Göteborg nu var en belägrad stad, vilket naturligtvis var osant. Men allt som är osant klingar inte falskt och det var bara att blicka åt väster mot den gråa, kantiga, flytande stadsdelen för att ta till sig retoriken.

Jag hann aldrig anmäla mig till Göteborgsvarvet, så jag fick stå på sidan om och se tusen och åter tusen ansikten svischa förbi. Jag blev yr av att försöka känna igen Calles ansikte, vilket jag aldrig gjorde.

Egentligen var jag glad att Sverige förlorade, eftersom mina nerver inte hade klarat en till sammandrabbning mellan Sverige-Finland i en final.

Eurovisionen slutade väl som väntat. Ola Salo lär har varit lite sur i går, om man får tro Aftonbladet.

– Vi trodde kanske att schlagern var redo för ett band som oss men de kanske den inte var.

Jag tycker att de får skylla sig själva. Att hävda att man gör något väldigt värdefullt och bra, och sedan profilera sig som ett sämre holländskt bidrag från ungefär '78 är förvirrande, för Europa och för mig.

Jag såg Vapnet, Days och någon som på riktigt hette Åke, men som hade ett svårt artistnamn. Åke var riktigt dekadent och sjöng ovanpå ett band som spelades upp via en gammal bandspelare. Det var egentligen ganska störande; han stordiggade sin egen skramliga punkdisco, men med reservation. Ibland verkade han inte vilja kännas vid den. Jonnah skrek “nykytaidetta” ungefär halvvägs in. Men ändå, stundtals var det ändå spännande show och han avslutade det hela på ett förnuftigt sätt. Han sågade nämligen itu bandspelaren med en medtagen metallsåg. Det började tjuta och brusa efter ungefär 30 sekunders intensivt, taktfast sågning.

Vapnet var ruskigt kompetenta men Days stal showen. Fastän jag kände till endast ett par låtar så kunde jag stå kvar och lyssna till hela konserten utan att drabbas av den stora ledan. Han sjunger verkligen fint. Vi kommer att spela med dem i Åbo i juni, by the way.

Så, idag önskar jag ett hockeyguld i födelsedagspresent.
written by Mattias
Comments:
Blev inte något guld, men jag bidrar med ett grattis!
posted by   jyrki
kukxt8brgtrtl52g7 96x2p1mhy aeeky4kpqj
posted by   1lfnt2f01v
Name:
Comment:
The sum of 6 and 6
Back