Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Assistenza finanziaria (assist...
  by vital

My Dear Instruments, pt. 3
Facciamo prestiti che vanno di...
  by vital

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
lån erbjuda 48 timmar:jurybo...
  by Jury

21 May 07
Sight-seeing, caffein and gender studies
My mother visited me this weekend. I did my best to show her “my Gothenburg”. Some rules include: Always prefer Järntorget to Avenyn. Don't linger in Haga too much and don't buy anything from the shops there. Avoid Nordstan as much as you can.

And I listened to tales from her own an other peoples' private life. I talked very little about my own, partly because I felt there wasn't much say.

While I understand the need for privacy, I think enough is enough. So I'm going to write something quite private. But it is only an illustration, a small piece of a enormous structure which is absolutely not limited to the persons involved. It is anecdotal and there are probably important missing details. It is not written in order to describe or to judge anyone's character. But here goes...

Dad once cleaned the house, but apparently in an unsatisfactory way, because my mother vacuumed the bedroom once again. This made my father upset, and purportedly he often reminded her of this when cleaning matters were brought up. Long after, a friend of his told my mom that she'd done wrong when she vacuumed the room.

If I ever utter as much as a word in defense of this infantile patriarchy, somebody should hit me in the head with a shovel. I mean, only a child could get hurt by the fact that somebody thinks the room is still dusty. In fact, I think he was more than content being a "hurt" victim of pedantry and I suppose I don't have to explain why. And if he really was hurt, that's even worse.

And the pathetic friend who told my mother she'd made a mistake. That was a piece of patronising advice we could all live without. I'd love to have heard the two men discussing the issue over a glass of whiskey (which they presumably did), wallowing themselves in self-pity and reflecting upon the burden of being men.
written by Mattias
Comments:
Haha, hela den där repertoaren känner jag igen, ända fram till martyrskapet. Jag städar fortfarande "för dåligt", men jag blir inte sårad. En sak som hjälpte var att vara pappaledig, då får ser man det ur den andres perspektiv.
posted by   Philip
Kan man "outa" sina föräldrar på det här viset, på sin blogg? Var väldigt nära att ta bort det hela i efterhand, trots min disclaimer där i början. Jag skulle knappast skriva detta i någon tidning.
posted by   Mattias
Jag vet inte, men det är intressant i alla fall. Det är ändå sådana vardagliga iakttagelser som blir allra störst om man sedan lyckas ta steget ut och förvandla det till fiktion.
posted by   Philip
Jag vet inte riktigt, tycker nog att det är i högsta grad mänskligt att bli sårad om ens arbete inte duger. Visst kan det också ses som ett sätt att smita undan fortsatt ansvar inom området ("för att det ändå inte dög den gången") - och då är det en helt annan sak. Men tror nog att det i ett parförhållande kan vara viktigt att man ibland ser mellan ögonen med själva resultatet - och ibland istället är glad för att något ens blivit gjort efter bästa förmåga.
posted by   M
Och jag försöker inte vara anonym, men mitt namn är Mattias och tycks finnas massa andra som heter det här, så tyckte att ett M var minst lika informativt.
posted by   M=Mattias
Poängen var väl snarast att det inte handlade om något som var gjort efter bästa förmåga, utan något som var gjort som ett undantag som bekräftar regeln - kvinnan städar. Då tycker jag det är värre om man ställer till med en scen och blir glad över något som borde vara en självklarhet. MEN, därmed inte sagt att kvinnan alltid är ett offer i dessa situationer. En klasskompis påpekade att även kvinnor kan tänka i revir och inte låta någon inkräkta på det egna området. Å andra sidan kan jag tycka att den aspekten är av sekundärt intresse.
posted by   Mattias
OK, uppfattade det mera som en fråga om att uppskatta arbete och som en fråga om revir (som din klasskompis var inne på). Men din poäng förstår jag också, vilket ju i högsta grad visar att man kan uppfatta hela problematiken på många olika sätt - och ändå kunna omfatta alla mer eller mindre.
posted by   M
Name:
Comment:
The sum of 9 and 10
Back