Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Assistenza finanziaria (assist...
  by vital

My Dear Instruments, pt. 3
Facciamo prestiti che vanno di...
  by vital

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
lån erbjuda 48 timmar:jurybo...
  by Jury

14 Mar 08
Letters from a voyage to Sweden
Jag insåg ganska snabbt att jag utan desto mera krångel kunde ha fått materialet skickat till mig för en ganska oansenlig summa. Så betraktande de många små och medelstora utgifter som resor som denna oftast innebär, kan jag utan vidare konstatera att det ekonomiskt sett var en dåraktig liten resa. Men att avskriva resan som ett onödigt pengabränneri skulle vara att förbise minst tre saker. Att vara på plats, att se med egna ögon, även om det bara handlar om dokumentlängor eller kartotek, är något gott i sig. Och då syftar jag inte ens på någon andäktig fläkt av historiska vingslag när gamla luntor bärs fram åt en. Nej, jag tycker mig känna att jag har tagit kommandot över materialet nu, att jag gjort vad jag kunnat. Ifall jag bara hade bett dem skicka hem det, hade jag inte varit lika säker på att det utan en stor ansträngning faktiskt inte var möjligt att hitta mer än det jag förväntade mig finna.

Nåja, ifall den första efterkonstruktionen inte dög, presenterar jag för er den följande. Jag har träffat vänner, samtidigt som resandet har inneburit ett brott i vardagen, som jag gått och ojat mig så mycket över. Einar var en fin värd, tack! Så lyckades jag träffa Kajsa också, vilket var guld värt. Dessutom hann jag med den planerade träffen med Oski W, och som bonus i Uppsala dök ingen mindre än Pär upp!

Det tredje rättfärdigandet av resan glömde jag bort. Kanske klumpade jag ihop två i föregående stycke.

Men resan fick, likt Tysklandsresan, ett snöpligt slut. I morse på färjan upptäckte jag att mitt finska SIM-kort, som jag fingrat på även i Sverige, var borta. Mitt i en trätande zigernarfamilj försökte jag förgäves finna den lilla plastbiten. Jag letade i samtliga hud- och klädesveck och jag var rasande, för jag insåg att detta skulle innebära trubbel. Jag förbannade deras hetsiga diskussion om trivialiteter och steg i land för att möta mitt telefonlösa öde.

Väl hemkommen letade jag igenom allt igen och började därefter promenera den långa vägen till närmaste Sonera-affär. Det visade sig att den flyttat ännu längre bort. När jag kom dit och hade köat en stund visade det sig att de inte servar TeleFinland-kunder. TeleFinland har heller ingen butik, utan endast ett servicenummer. "Det är därför det är en prisskillnad mellan oss och TeleFinland, det är här det märks", hasplade försäljaren ur sig, utan att veta att jag var så rasande att jag kunnat sparka in käken på honom.

Jag sansade mig en aning, men var fortfarande uppjagad när jag stegade in på DNA:s kontor och frågade hur länge det skulle ta ifall de ville ha mig som kund. En vecka, sa de. Endast "ingen tid alls" hade varit ett svar bra nog.

Tillslut fick jag låna en telefon vid Arken och accepterade faktum. Det skulle ta till måndag-tisdag innan jag får ett nytt kort.

Och nu är jag här på Bristol på att någon skall dyka upp. Jag hade ringt flera gånger och tjatat redan, men nu hörs det inget från mig. Ack, vad de måste ha det trist!
written by Mattias
Comments:
Det skulle kanske ha varit lite väl weird om du hittade ditt SIM-kort i nåt av dina få hudveck. haha. Romer är väl annars den rätta termen idag va.
posted by   ekin
Eller i ett av romernas hudveck.
posted by   Jan L.
Precis vad jag tänkte fråga, Jan L. Vems hudveck var det Du plöjde igenom? Ganska humoristiskt skrivet i övrigt (stilla handklapp)
posted by   Krisse
Usch, nu kom jag på ett fult ord.
posted by   Mattias
Vad tyckte du förresten om den där meze-tallriken?
posted by   Pär
Halvmezyr!
posted by   Mattias
Name:
Comment:
The sum of 8 and 2
Back