Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Offramo prestito da 1000 € a 8...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Offramo prestito da 1000 € a 8...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Buongiorno Io sono un partico...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Hello, Apply and get qualify f...
  by Mrs.Emilia Fedorcakova

Om att kasta sten
Hallå, Ansök nu för att få ...
  by Kohlberg Kravis Roberts

15 Dec 08
Fri association, del 2
I ett tidigt skede, innan jag flyttat till divanen, försökte jag berätta om min matproblematik. Jag berättade om hur jag som liten ibland kunde känna obehag inför mat, och speciellt när jag skulle svälja den. Det var då jag fick höra prov på den typ av resonemang som fick mig att tvivla på det vettiga att gå hos honom ända tills jag slutade gå där.

– Att ha svårt att svälja något, det betyder ju att ha svårt att acceptera något. Jag tänker att det var något som du hade svårt att acceptera.

Jag funderade en stund innan jag sade något. Menade han verkligen det jag trodde att han menade? Kunde jag konfrontera honom? Jag märkte att jag inte var beredd att gå med på vad han sagt. Så jag sa något om att jag inte förstod hur ett språkligt uttryck kunde förvandlas till ett kroppsligt uttryck sådär enkelt.

– Hjärnan arbetar med symboler, sa han.

Jag var förbluffad. Vill han verkligen att jag skall gå med på det där? Vill han att jag skall fundera på något jag inte accepterade och försöka koppla det till situationen? Jag tyckte det var befängt. För även om "att ha svårt att svälja något" nog är en ganska lättfattlig metafor, så tror jag knappast att mitt undermedvetna försåg mig med sådana pikanta ledtrådar vid sex års ålder.

Men om mekanismen fungerar även UTAN språket då? Kanske svårigheter att svälja faktiskt är ett tecken på något som kan tolkas som ett missförhållande som man inte godkänner, eller något liknande. Förstås fanns det sådant i mitt liv, men det förefaller som om hans påstående då blir så urvattnat att det inte betyder någonting speciellt: att jag har svårt att svälja på grund att det är någonting är fel.

Hur som helst var det som om han bad mig lita på honom, att TRO, och fortsätta associationen, trots att jag tyckte det lät fånigt. Jag kunde aldrig göra något sånt, men jag tog väldigt sällan upp det, eftersom det kändes som om jag ifrågasatte hela hans metodologi. Kanske var det min skepsis som omöjliggjorde den verkliga, djuplodande psykodynamiska analysen. Men i sådana fall höll han tyst om det. Han höll tyst om mig, mitt beteende under sessionen. Jag tror att det ingick i metoden. Alla anteckningar som jag hörde att han rafsade ner, de förblev för mig hemliga. Han sade aldrig hur han tyckte att jag mådde, hur han tyckte att det gick, hur vi kunder förbättra sessionerna. Det ingick troligen också. Han var inte bara en spegel, som det heter att terapeuter av hans slag skall vara. Han var också en svart låda utan botten, en låda dit jag kastade min syn på livet, trött mumlandes, i tämligen välformulerade meningar.
written by Mattias
Comments:
Name:
Comment:
The sum of 10 and 7
Back