Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Offramo prestito da 1000 € a 8...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Offramo prestito da 1000 € a 8...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Buongiorno Io sono un partico...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Hello, Apply and get qualify f...
  by Mrs.Emilia Fedorcakova

Om att kasta sten
Hallå, Ansök nu för att få ...
  by Kohlberg Kravis Roberts

17 Oct 09
Tittade...
...på några gamla foton som mamma hade plockat fram av en anledning som jag tror att är irrelevant i detta sammanhang. Det är i alla fall foton tagna på en mammas barndomsgård i Staffansnäs, Jakobstad. Tillika var Staffansnäs också dit vi ofta åkte för att hälsa på mormor och morfar, och det är i ett sådant sammanhang bilderna var tagna. Det torde ha varit 1984 och det är uppenbarligen sommar, så ett år gammal var jag nog. På den mest spektakulära bilden springer jag storleende längs grusinfarten med en morot i handen. Moroten kom direkt från trädgårdslandet där jag på en annan bild ses krypa. På en tredje bild syns min tvillingsyster Carolina med en röd leksaksbil av trä som är anmärkningsvärt lik den riktiga bil (röd Moskvitch, pick-up) som skymtas i bakgrunden. Jag fingrar på framlyktorna, morfar betraktar allting. På den fjärde bilden försöker min syster närma sig en katt, vars blick nog vittnar om en viss varsamhet gentemot händer styrda av babymotorik.

Bilderna är fulla av detaljer som talar om att det är svunnen tid. Barnkläderna, barnleksaken, bilen (ser nysimonitsad ut), men också mera subtila saker som den uppenbart farliga utfarten mot Nykarlebyvägen, staketet mot landet och busshållplatsskylten. Personerna på bilden säger såklart något också - morfar är död sedan 13 år tillbaka, vi är vuxna. Grönskan skvallrar inget. Det gör inte katten heller. Katter ser likadana ut nu som då. Förstås, om någon som visste vems katt det var, så hade den också bestämt tiden. Men för mig ser den ut som en katt, en evig katt.
written by Mattias
Comments:
Name:
Comment:
The sum of 9 and 5
Back