Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Buongiorno amici il mio nome è...
  by luis fabian

My Dear Instruments, pt. 3
Buongiorno amici il mio nome è...
  by luis fabian

My Dear Instruments, pt. 3
Sono uno associare in molte ba...
  by Paolo Albanese

My Dear Instruments, pt. 3
Finanziamento di denaro Credit...
  by Paolo Albanese

My Dear Instruments, pt. 3
Buona giornata, Sei in diffic...
  by Paolo Albanese

09 Nov 09
Vad är det?
Jag tänkte, varför skrev jag så kryptiskt? För det var en helt vanlig ”RSVP”, det där. Det var nog för att jag hade tackat ja till precis allt den sista tiden. Vad som helst, när som helst. Väldigt anständigt, förstås. Dessutom hade jag själv tagit initiativ. En gryende rädsla hos mig var att all denna medgörlighet, denna överdrivna tillgänglighet, som delvis men absolut inte helt beror på mina torftiga vardagar, skulle göra mig mindre värdefull. Sällskapssjuka skulle inte vara en sjukdom om det inte var så att folk skyr den sällskapssjuke. Plötsligt var jag övertygad om att tillgivenhet var ett tecken på svaghet, och att jag var rädd för att visa mig svag. Paradoxen behöver inte skrivas ut. Odlar jag en obehaglig människosyn, eller målar jag om min självbild i hemska, miljöfarliga färger?
written by Mattias
Comments:
Name:
Comment:
The sum of 9 and 3
Back