Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
Ljusets dag
Lån erbjudande för att rädda m...
  by debeliajoulialonbri@gmail.com

Ljusets dag
Lån erbjudande för att rädda m...
  by debeliajoulia

My Dear Instruments, pt. 3
Buona sera. Aiuta persone gr...
  by Loredana

My Dear Instruments, pt. 3
Offrire un prestito di denar...
  by Loredana

My Dear Instruments, pt. 3
Fine a tutti i vostri problemi...
  by Loredana

24 Jan 10
Ett förtjust brev
Detta brev skickade jag till någon jag var förtjust i för ungefär fyra år sedan. Det slog mig att jag blivit ännu fegare sen det här, och det här var inte direkt modigt. Jag skulle inte våga skicka iväg ett sånt här mail idag, även om jag tycker att jag borde göra NÅT. Observera att jag nu har X:at för alla signifikanta detaljer:

2 mars 2006

Hej XXX!

Om ungefär två timmar far jag till Helsingfors och sen vidare till Damaskus. Jag är jättenervös för resan och har redan drabbats av smärre motgångar (är jätteförkyld och har en inflammerad tå, how embarrassing). Jag skall vara där en vecka, på något slags kurs. Blir nog kul bara jag kan hålla huvudet kallt. En av mina medresenärer heter Pamela Andersson. Yep, it'll be fun.

Du är väl vad man kallar ett hjärnspöke. Ända sedan du började tala med mig, precis som om du kände mig, på XXX, har jag väl varit mer eller mindre, ja, låtom oss fortsätta använda begreppet förtjust. Well well. Likväl har jag ända sedan dess känt mig ganska fånig. Jag lever i min värld, varifrån jag knappast kunde nå din. Ändå har jag liksom på ett tafatt sätt sagt saker, som på ett medvetet kortsiktigt sätt satt mina känslor på spel, utan att jag för den skull skulle riskera något i ett långt perspektiv. Nå, knappast har du tagit mina mess då och då på särskilt stort allvar eller börjat fundera vad jag egentligen menar. Jag känner mig bara lite feg. Sedan måste jag också erkänna att det känts lite dumt då jag vet att du är med XXX och jag behandlade honom som om han inte fanns. Jag menar, jag vet att jag inte har gjort något outrageous, eller kanske inte ens något som NÅN har ifrågasatt, men ändå. Nå, knappast har det varit nå problem.

Detta låter säkert väldigt självcentrerat och är tänkt som nån slags förklaring. Det blir så för mig då jag tänker för mycket på saker jag inte vet så mycket om. Allt jag säger bygger på några få ögonblick i en enorm tidsrymd. Jag måste fundera länge kring frågan om vart jag vill komma med allt detta. Det är nog något slags sökande tror jag. Som typ flaskpost från en öde ö.

/Mattias

Sen fick jag väl ett ganska bra, smickrande svar, men ändå ett som inte gav något att bygga vidare på. Därför präglades mitt andra mail av självömkan. Dessutom tycker jag mig ana ett uns passiv aggression. Inte vackert. Texten i det mailet tänker jag inte återge.
written by Mattias
Comments:
feghet fuckar bara upp saker. man borde lära sig att itne vara så känslig och rädd för vad som kommer att hända.
posted by   ekin
Det var ett bra brev/mail tycker jag. Jag skrev också ett sånt brev en gång för länge sen och precis som för dig var första brevet välskrivet och den andra - och samtidigt desperata - inte alls så bra. I det fallet gick det inte alls heller. Men några år senare träffades vi igen i nya sammanhang och nu ännu flera år senare är vi tillsammans och har barn och hela det där. Så att ta tag i saker kan faktiskt funka, inte bara på film.
posted by   ma(t)s
Det där var upplyftande. Jag skall bli mer modig, det skall jag.
posted by   Mattias
Name:
Comment:
The sum of 5 and 9
Back