Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Assistenza finanziaria (assist...
  by vital

My Dear Instruments, pt. 3
Facciamo prestiti che vanno di...
  by vital

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
förändra livet? Vi erbjuder ...
  by luciana

Ljusets dag
lån erbjuda 48 timmar:jurybo...
  by Jury

10 Mar 10
Antingen eller
När en person som alltid skall ha rätt möter en som inte kan erkänna att den har haft fel, uppstår konflikter. På torsdagen blev jag ängslig när jag inte hittade mitt dyra tremånaderskort till spårvagn och buss, så jag steg av vid centralen för att kolla ifall jag kunde spärra det gamla och få ett nytt. Jag hade kvitton, så jag tänkte att det skulle gå lätt. Men se nej, det gick inte att få något nytt med bara kvitton, eftersom vem som helst som hittar ett kvitto då kunde komma och kräva ett kort. Därför har Västtrafik infört en frivillig registrering, genom vilken man kan spärra och få nytt. Detta förstod jag, men jag var ändå väldigt besviken över att vara tvungen att betala ett nytt. Besvikelsen varade dock inte länge, eftersom jag sedermera hittade kortet. Min handväska är lömsk på det sättet.

Nåväl, jag trodde ärendet var avklarat tills jag i går såg att det stod att mitt kort var spärrat när jag skulle stämpla det. Nu är det så här att det inte egentligen spelar någon roll om man stämplar tremånaderskort (eller månadskort) annat än för Västtrafiks statistik, så jag brukar slarva med det. Därför vet jag inte när kortet hade spärrats. Hur som helst gick jag återigen till Västtrafiks kontor vid centralstationen. Jag frågade varför mitt kort var spärrat och drog historien. Kanske verkade jag förvirrad då jag inte kom ihåg exakt när jag varit inne och velat ha ett nytt kort, för hon verkade tvivla på min story. Enligt hennes uppgifter hade jag fått ett nytt kort då, och därför hade det gamla spärrats. Jag sade att detta inte stämde och att det hade förklarats för mig att jag inte kunde få ett nytt kort. Jag visade dessutom kvittot för det gamla kortet. Det var då som diskussionen urartade.

– Ne, jag bara läser vad som står på skärmen, och det står här att du fått ett nytt kort.

– Men hur skulle jag ha fått det, jag hade ju bara ett kvitto, och ni ger inte ut nya kort mot bara kvitto.

– Ne, men så står det här, och nån har redan åkt på det nya kortet.

– Va, men det kan ju inte stämma, jag har inte fått något nytt kort.

– Ne, det är inte så att jag inte tror dig, men det står så här.

Jag såg att hon började förbereda att nytt kort och insåg att allt skulle lösa sig. Men jag kunde inte svälja följande replik.

– Då gör vi så att jag ger dig ytterligare ett kort.

– Jaha, okej... Men det är ju inte ytterligare ett kort, jag har ju inte fått något nytt kort.

– Ne, men jag bara läser vad som står på skärmen, sa hon och gav mig kortet.

– Jaha, ja... Men jag gillar inte att du säger att du ger mig ytterligare ett kort, jag har ju inte fått något nytt innan.

– Ne, men jag bara läser vad som står här.

Isande tystnad. Jag mumlade väl tack och hej.

Jag förstod inte. Misstrodde hon mig kunde hon lätt att kollat upp det, tagit kontakt med henne som tagit emot mig på torsdag. Om hon trodde mig så kunde hon fan ha sagt något så enkelt som att något blivit fel. Båda dessa hade jag godtagit. Men inte denna halva misstro, likadan som den som när jag blev halvt anklagad för fusk och ändå godkänd i en engelskauppsats på ÅA. Antingen eller, liksom. ”Jag läser bara vad som står på skärmen”, ja men det som står på skärmen är ju till för att beskriva ett verkligt sakförhållande, och det är ju det som var det intressanta.

Västtrafik har infört ett nytt biljettsystem, som blivit oehört kritiserat. Det kan mycket väl tänkas att de som arbetar inom kundtjänst på Västtrafik får stå hela dagarna och höra på folks gnäll, och att det påverkar deras inställning i frågan om mänsklighetens inneboende godhet.
written by Mattias
Comments:
Det är något väldigt svensk med hennes förhållningssätt. Just det där "Jag misstror inte dig, jag bara läser vad som står här." Dvs antingen misstror hon dig eller personen som skrivit på skärmen, men vill inte befatta sig med frågan om vem som har fel.
posted by   jan L
Önskar att jag hade varit med som moraliskt stöd. Men då kanske Du inte hade fått något ytt... något kort.
posted by   K.
Name:
Comment:
The sum of 10 and 3
Back