Archive
Friendly blogs
Annegatan - Philip Teir
Bzangy Groink - Jyoti Mishra
Ambition Kills - Kenneth
DANGER! DANGER! - Jan Lindholm
Swaying Wires - Tina Kärkinen
Latest comments
My Dear Instruments, pt. 3
Offramo prestito da 1000 € a 8...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Offramo prestito da 1000 € a 8...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Buongiorno Io sono un partico...
  by VICTORIA

My Dear Instruments, pt. 3
Hello, Apply and get qualify f...
  by Mrs.Emilia Fedorcakova

Om att kasta sten
Hallå, Ansök nu för att få ...
  by Kohlberg Kravis Roberts

25 May 10
Om Varvet
Årets upplaga av Göteborgsvarvet var kanske inte extraordinärt varm, men värmen kom plötsligt i år. Det var vid uppvärmingen som jag märkte att det faktiskt var hett, sådär som jag tyckte mig komma ihåg att somrarna kunde kännas ibland. Jag hade satsat på att förbättra min tid från 2008, då jag sprang på 1.39:18.

Trots att Folke sade att hettan kommer att påverka tiden med minst tre minuter, så gick jag ut hårt de två första kilometrarna. Jag trodde faktiskt inte att värmen kunde göra så stor skillnad, men jag hade fel. 2008 hoppade jag över vätskestationerna, för jag tyckte att jag inte var törstig. Nu skuttade mitt hjärta av lättnad varje gång "Vatten"-skyltarna hägrade. Jag hällde hela glas över mig för att kyla ner mig. Lite sportdryck hällde jag över mig också, i ett förvirrat ögonblick.

Det blev plågsamt direkt efter Älvsborgsbron. Jag blev deppig när jag insåg att jag inte skulle ha en chans på 1.38. Sprang med halvslutna ögon, höll en trött inre monolog. Jag såg inget av de masskollapser som rapporterades om. De måste ha funnits där vid vägkanten, de som väntade på ambulanstransport, men jag såg dem inte. Jag var långt borta i min egen dystra värld och jag visste inte varför jag sprang.

När jag svängde upp vid Valand 2008 kände jag att det inte var långt kvar, och att jag skulle hinna bara jag höll hyfsad fart. Nu kändes Valand - Slottskogsvallen som en omänskligt lång sträcka, som jag helt enkelt inte visste om jag skulle klara. Att öka farten var helt uteslutet, eller så var jag bara inte tillräckligt motiverad. På något sätt hänger det ju ändå på att kunna motivera sig att ta ut sig helt. Å andra sidan vill man inte svimma, vilket inte kändes långt borta när jag väl kommit i mål efter en ganska bra spurt. Jag satte mig ner och tänkte att jag måste hålla ögonen öppna så att jag inte blir bortförd.

Det är säkert något kemiskt som sker när man går i mål. Jag kände ett otroligt lyckorus när jag fick stanna, när jag inte behövde springa längre. Att bara få sitta där på tartanen, det var den största känslan hittills i år. Vet inte om man kan beskriva det som lättnad, men att få vara stilla, det var det största. Jag var så glad att jag började tala med en främling, som visade sig vara sverigefinne. Jag talade finska och var så lycklig att jag fick en klump i halsen. Som sagt, kemi.

Så här i efterhand kan jag konstatera följande:

2008 - 1.39:18 - 4430:e plats av 45 375
2010 - 1.43:54 - 3684:e plats av 58 122

Trots över fyra minuters försämring, var min placering avsevärt bättre. Och då har varvet ändå fått nästan 13 000 fler löpare sedan 2008. Värmen verkar alltså ha påverkat många väldigt mycket.

En av gp:s bloggare skrev att han var ”slut som löpare och människa” efter att ha missat sin tid med flera minuter. Onödigt hårt, kan man tycka. Skyll på värmen, för fan! För övrigt ovanligt mörka rader för gp, som annars kör mest glättig allianspropaganda nu för tiden.
written by Mattias
Comments:
The largest part of the focusing about two thirds occurs at the cornea.Pathophysiology Over the past years the microbial resistance has increased in context to many diseases Morales WJ AugIt destroys acnecausing bacteria and prevents plugging of pores by
posted by   LestBrano
Name:
Comment:
The sum of 8 and 4
Back