Det satt en reggaeman…

Mitt absoluta favoritställe i Göteborg har kommit att bli kaféet på Vårväderstorget i Biskopsgården på Hisingen. Det är en vänlig plats med ett brokigt klientel – många verkar vara s.k. lågproduktiva samhällsmedborgare, vilket får mig att känna mig högproduktiv utan att jag egentligen gör något. Jag har dragit slutsatsen att några av stamgästerna är lite sinnesslöa, som man sa förr i tiden. Kvinnan som trodde att jag var Justin Bieber hör dock faktiskt inte till den här kategorin. Hur som helst, när jag säger att tröskeln är låg här, så tror jag faktiskt att jag har alldeles rätt. Om man håller sig med ett minimum av anständighet här, så får man sitta kvar och kackla rakt ut i luften, på vilket jävla språk som helst, och dessutom bli belönad med gratis påtår.

I dag satt en reggaeman från Jamaika där. Jag tjuvlyssnade på låten han höll på med. Det kändes lite elakt att skriva ner texten medan han sjöng den, men det hade hänt en hel del innan dess, vilket reggaemannen och hans tillfälliga gäng inte var helt oskyldiga till. Till exempel hade en sockerbit tappats i mitt kaffe. Mannen som gjorde det kan för övrigt inte låta bli att skrika något åt varje person som går förbi:

–Hörru, du måste gå hem och raka dig!

– Vad har du under kjolen? [åt någon med regnponcho]

Nåja, ungefär så här gick texten i alla fall:

In the oven bakin’
Bakin’, bakin’, in Jamaica
Bubblin’, bubblin’, meaning cooking

Och han visade mig sitt nyinköpta karaokesystem. Sen tog tourettes-mannen över igen. Pippi Långstrump, tjolahopp!, åt en rödhårig tant. Och, fan vad mycket sol det är i dag!, åt någon med solglasögon i ösregnet.

Leave a Reply