Nervösa ryckningar

Förra helgen blev vi tvungna att dela vårt omklädningsrum med ett innebandylag från en här icke-namngiven kranskommun. Laget bestod av friska killar i 16-årsåldern, vissa lite valpiga, men alla redo att gå in och köra. När tränaren läste upp femmorna kunde jag inte låta bli att notera att flera av killarna stod och ryckte i sin lem, till och med när de blev direkt tilltalade.

En nervös, omedveten gest, tänkte jag. De är spända inför drabbningen och det känns tryggt att rycka. Men det måste väl finnas andra nervösa situationer, då de aktar sig noga för att gräva sig i skrevet? Ja, i skolan, till exempel. Men alla som spelat lagidrott vet att just omklädningsrummet är en mystisk plats. Svett, adrenalin och tunna konstfibermaterial bidrar till en säregen atmosfär. Jag hade kanske inte riktigt insett att man regredierar till den grad att man börjar ta på sig själv, men jag får väl anta att även jag själv stod och ryckte när det begav sig.

Leave a Reply