Här följer en återgivning av ett tingsprotokoll från Mustasaari den 28 januari 1723.
Ärendet gäller boskap som kommit på villovägar i samband med flykten under stora ofredens dagar 1714.
"Kyrkoherden iNärpes ärevördiga herr Gabriel Arenius, fordrar genom sin fullmäktig sockenskrivaren Mikael Vestberg, av bonden Anders Andersson i Replot reda för någon boskap som kyrkoherdens folk 1714 vid flykten på Replot kvarlämnade.
Berättandes kyrkoherden i sitt till fullmäktigen givna Memorial att samma boskap varit 10 kor och 1 tre års oxe, häröver förklarade sig Anders Andersson att kyrkoherdens folk ingalundauppsläppt 10 kor utan allenast 9 kor och en oxe. Därhos påminnes att Marcus Simonsson från Thölby inför tingsrätten den 8 januari 1722 uppå sin avlagda ed ej visst kunnat säga om det var 10 eller 11 nöt som till Replot kommo. Viljandes Anders Andersson om kyrkoherden så påfordrar med sin ed erhålla denna förklarings riktighet. Åtskilliga nu närvarande Replotbor betyga även att de ej hört eller förstådt att mera än 9 kor och 1 oxe den gången ditkommit.
Den Första kon. Av samma boskap berättar Anders Andersson sig slagtat en utlevad ko och därav givit Matts Obbols änka i dess nöd 3 d. 28sk. K:mt samt 1 lisp. Kött, för ryggen och huvudet gåvo honom Arenii pigor honom 12 sk. K:mt som han tror sig kyrkoherden vara skyldig, men vad bem:ta änka njutit, lärer på deras räkningar upptagas kunna. Huden påstår Anders, tillika med hans hudar i skoggömman förråttnat.
Oxen har han försålt till Erik Asplund för 12 d. K:mt., hälften är betalt till klockaren Ulfvin och emot kvittance levererat, det övriga återstår, vilka bägge poster Anders Andersson intet undandrager sig att infordra och herr kyrkoherden tillställa.
Den andra kon har Mårten Eriksson i Replot upptagit och fött tills Pålsmässa 1715, då kon lämnades till Abraham Mikckelssons änka i staden omot betalning för fodret till sistnämnda tid, men ingalunda emot någon köpeskilling, utan är själva kon efter Mårten Erikssons utsago obetald.
Den tredje kon har capellanen herr Israel Alftanius emottagit.
Den fjärde kon hava herr kyrkoherdens pigor tagit.
Den femte kon har Mickel Larsson i Singsby tagit av Jöns Eriksson i Replot och säger sig däremot lämnat Anders Anderssons son 5 d. K:mt. Som han menar Jöns Eriksson fått, varom Anders Andersson i sin sons och Jöns Erikssons frånvaro ingen kunskap äger. Samma ko har herr prosten Vhale emot berörda 5 d. K:mt. Betalning emottagit.
Den schette kon skall Hindrik Simons fått av Mickel Mattsson i Replot, emot penningar för fodret, huru mycket är i bägges deras frånvaro ovisst. Dock berättar Anders Andersson att om Hindrik Simons av herr prosten Vhale tagit penningar för kon är det orätt emedan han fått sina utlagda penningar tillbaka av Mickel Mattsson.
Den sjunde kon skall Marcus Jönsson i Singsby utan penningar tagit av Johan Andersson i Replot. Dock berättar hans son Mickel Marcusson att fadern ej heller av herr prosten Vhale några penningar fått, när kon till honom utgavs.
Den åttonde och nionde kon fick kyrkoherden förelidna vinter hos herr prosyen Hedman, huruför övrigt med denna boskap avlupit, kunde man denna gång ingen underrättelse hava, emedan Repplot boarna så väl som de övriga blivit för sent och allenast åtta dagar för tinget stämda. Så är och angeläget de flera som i denna ransakning nämnas.
Imedlertid lät länsmannen Petter Höök anteckna det han förnummit av salig herr prosten Biugs sterbhus att Vasa prästgård skall varit inventarium oxe och 4 kor som länsmannen förmenar ibland herr pastor Arenii boskap på Replot land kommit, i afvseende till sådana omständigheter kan rätten sig ej närmare utlåta.
Av detta kan man dra den slutsatsen att, engång lössläppta och övergivna boskap för all framtiden gått ägaren ur händerna. Gabriel Arenius fick således ingen gottgörelse för de övergivna boskapen.
Henrik Mangs