Från Vassor till Monte Carlo.

 

Detta är från ett särtryck ur Vasabladet som jag fått av Harald Wiik.
Anteckningar om släkten Wiik i Vassor Kvevlax och en grens väg ut i världen.
Skrivet av Harald Wiik i Vasabladet 19.10.1962.


  Märkliga är stundom människornas öden och släkttrådarnas till synes nyckfulla flätverk. Här skall jag berätta en ganska sällsam historia om vad följderna kan bli aven bondpojkes vandring från hembyn Vassor i Kvevlax för etthundrafemtio år sedan.
  Senaste sommar gick genom världspressen en notis som berättade att prinsessan Fatima A r f a öppnat sitt på konstskatter rika hem, den vackra villan Ispahan i Monte Carlo för allmänheten och där mottagit fursteparet Rainier och Grace.
  För de flesta som i vår bygd och vårt land läste notisen väckte den intet som helst intresse. Men nu råkar det vara på det sättet att det i den persiska prinsessan Fatimas ådror rinner en rätt hög procent österbottniskt bondeblod. Hennes mormor var nämligen dotter till arkitekten Johan Erik (Jean) Wiik, som var född i Vassar by i Kvevlax den 17 aug. 1804. En syster till Fatimas mormor var den kända målarinnan Maria Wiik, vars bror igen var den i vetenskapliga kretsar inte mindre kända geologieprofessorrn Fredrik Johan Wiik.
  Eftersom jag hör till samma släkt och således kan förgylla mina anor med släktskap - vi är fyrmänningar - till en livslevande orientalisk furstinna, så skall jag försöka reda ut den här märkliga historien.
  Trots det att man kan följa släkten Wiik i Vassor från Gustaf Vasas tid och har möjligheter att teckna ned en stamtavla som omspänner tolv generationer så kan man nog om dessa fäder instämma med Karlf'eldt:

Ej finns deras namn på hävdens blad
de levde i ringhet och frid-
men jag skönjer ändå deras långa rad
allt upp i den urgrå tid.

  Den äldsta kända medlemmen av släkten är Jakob O1ufsson, född omkring 1567. Han hade "Mats Matsson Holts hemman i Martois by" i forna tider åbott och Sedan flyttat till Vassor. Detta skedde troligen 1602. Sannolikt blev han måg åt förra bonden på Rabb hemman, Michel Matsson. År 1604 är han bonde på Rabb hemman. I 1627 års roteringslängd uppges, att Jakob Olufsron bebodde 1 mantal i Vassor och var sextio år gammal. Efter honom nämnes på samma ställe sonen Simon Jakobsson, 30 år gammal. Jakob Olufsson var nämndeman 1636. Från denna anfader kan vi gå från far till son sju generationer framåt i tiden, till senare delen av 1700-talet. Då är Jakob Isaksson Wiik (1746-1817) bonde på 3/8 mantal av Wiik hemman. Denna Jakob var gift tre gånger. Det första äktenskapet ingicks 1766 med bondedottern Brita Hansdotter (1746-1806) och det välsignades med inte mindre än fjorton barn, av vilka dock många dog i späd ålder. Två av sönerna var Jakob och Israel.

  Jakob Jakobsson Wiik (1772-1805) stannade i hemgård en och övertog hemmanet. Han gifte sig med Beata Gustafsdotter Näsman, som var född i Västerhankmo 1777. De hade fyra söner, av vilka Isak (1799-1858) övertog hemmanet. Han blev nämndeman 1849. I äktenskapet med Maja Beata Mårtensdotter (1800 -1880) föddes elva barn. av vilka Erik (1841-1888) flyttade till Kvevlax kyrkby, där han gifte sig med Maria Beata Gabrielsdotter Enroth. Bonde på Kvevlander hemman samt handelsman. Deras son kommunalrådet Johannes Wiik (född 1873) är min far.

  I detta sammanhang är det emellertid av större intresse för oss att få reda på hur det gick för Jakob Jakobssons broder Israel Jakobsson Wiik. som föddes i Vassor den 3 oktober 1775. Redan som ung flyttade han till Vasa. där han ingick äktenskap med styrmansdottern Anna Christina Widgren. Det unga paret flyttade emellertid tillbaka till Vassor, där tre av deras fyra barn föddes, nämligen Johan Erik (den blivande arkitekten) 1804, Brita Catharina 1807 och Carl Gustaf 1809. Israel och Anna Christina Wiik återvände år 1810 till Vasa, där Israel etablerade sig som traktör. Här föddes också parets fjärde barn Fredrik Wilhelm 1811, men denna liksom systern Brita Catharina dog i späd ålder. Redan 1812 gick också Israel Wiik till sina fäder. Änkan Anna Christina ingick nytt äktenskap med skräddaren Jonas Appelgren.
  Israel och Anna Christina Wiiks son Carl Gustaf ingick äktenskap med Margareta Dorothea Teglund och flyttade 1831 till Kuopio, där han var bagare och restauratör.

  Sonen Johan Erik, som föddes i Vassor den 17 aug. 1804, genomgick Vasa trivialskola och blev student i Åbo 1825. Redan 1822 finner vi honom i Tammerfors stads tjänst och då han 1829 flyttad" till Helsingfors kallas han Tammerfors stads notarie. Han studerar arkitektur 1829-1833 och 1835 kallas han "Tredje Conducteur Herr Johan Erik Wiik, Arkitect vid Kejserliga Alexanders Universitetet". Ar 1848 blev han länsarkitekt i Nylands 1än. Från denna tid kallar han sig Jean Wiik. Genom sitt äktenskap, det ingicks 1838, med Gustafa Fredrika Meyer kom judiskt blod in i släkten. Det vackra hem i Brunnsparken som arkitekt Wiik lät uppföra blev med tiden en samlingspunkt för konstnärer och vetenskapsmän. Här hade familjens fem barn en god och fantasieggande uppväxtmiljö. Wiiks villa stod på ett av Brunnsparkens vackraste områden, tomt nr 4. Det rätt stora jordområdet var inhägnat av klippta häckar och trädgården var anlagd i terrasser, där inte bara färgrika blommor växte utan där det också fanns lövsalar, dammar, bärbuskar, fruktträd och köksträdgärdsväxter. I stallet fanns det både ko och häst.

Två av Johan Erik och Gustafa Fredrika Wiiks barn skulle ju var på sitt håll uppnå stor ryktbarhet.

  Sonen Fredrik Johan, född den 16 dec. 1839, blev student 1859 och fil. mag. 1864, docent i mineralogi och geologi vid Helsingfors universitet från 1867 och ordinarie professor 1877 (t. f. från 1867). I själva verket var F. J. Wiik den första innehavare av denna professur, som inrättats 1852, men i väntan på att A. E. Nordenskiöld skulle återbördas till hemlandet blev den obesatt tills Wiik övertog den. Wiik utgav viktiga arbeten om Finlands geologi samt kristallografi och mineralogi. Genom "Meddelanden om finska mineralier och bergarter" (1869-1885) samt "Öfversikt af Finlands geologiska förhållanden", I och II (1876-1877) lade han grunden till ett systematiskt studium av landets geologiska byggnad. F. J. Wiik framlade den först genom röntgenforskningen i våra dagar bekräftade teorin, att kristallstrukturen är betingad av atomernas inbördes lägen. Han har även fått ge namn åt wiikit, ett radioaktivt mineral från pegmatit i Turpilax. Det består av titanosilikat med uran och sällsynta jordarter. Wiik erhöll avsked på grund av sjuklighet 1898 och avled under en exkursion i Kervo den 15 juni 1909. Han var ogift. F. J. Wiik var en av Geologiska sällskapets grundare samt dess första ordförande.
  F. J. Wiiks syster Maria Catharina Wiik, född den 2 sept. 1853, är den kända konstmålarinnan, som dels genom sina fina genretavlor och dels genom sina porträtt gått till vår konsthistoria. Hon hörde ju enligt Helena Westermarck "till den konstnärsgeneration, som hos oss under 1800-talets senare del och början av det nya århundradet förde vår målarkonst till ny kraftig utveckling och nya uppgifter med betydelsefulla, vida landvinningar för framtiden". Hon var ju samtida till och god vän med två andra bemärkta finländska målarinnor, Helena Schjerfbeck och Ada Thilén. Med dessa vistades hon ofta i Frankrike, som hon kallar "min paletts fädernesland". I sin stora Maria Wiik-biografi (1954) har Fia Katerma infört en beskrivande katalog över 619 av konstnärinnans tavlor. Enligt katalogen torde ett tiotal av hennes tavlor finnas i Vasa. Maria Wiik avled den 19 juni 1928.
  Föräldrarnas konstnärliga anlag gick också i arv till Marias systrar. Hilda Charlotta, född 1849, var en känd textilkonstnärinna och hos Gustava Emilia (Emmy), född 1844, framträder musikaliska anlag. Den yngsta systern Anna Leontina, född 1858, blev barnträdgårdslärarinna.
  Märkligt är, att endast ett av Johan Erik Wiiks och Gustafa Fredrika Meyers fem barn skulle gifta sig och bilda familj. Det var Gustava Emilia (Emmy) som ingick äktenskap med konsertmästare Johan Lindberg, vilken emellertid flyttade till Stockholm och blev prof. i Musikaliska akademin. Av deras barn blev Sigrid (1871 -1939) en känd violinist och Elsa (1876-1942) en bemärkt författarinna.

Och här kommer nu det orientaliska och furstliga in i denna släktkrönika.

  Vid sekelskiftet kom prins Mirza Riza Khan Arfa till St. Petersburg som persisk ambassadör. Under denna tid besökte han ofta Helsingfors, bl. a. på väg till och från Stockholm. där han samtidigt var ackrediterad som minister. Under denna period deltog han också som Persiens representant i fredskonferensen i Haag 1899 där han gjorde värdefulla insatser i kongressarbetet.
  Nu kom denna prins och diplomat att år 1902 gifta sig med Emmy Wiiks och Johan Lindbergs dotter Elsa, född den 13 febr. 1876. Före äktenskapet hade hon avlagt studentexamen och varit verksam som journalist i Stockholm.
  Det var ett för sin tid mångomtalat giftermål, som blev både långt och lyckligt trots det att det var en muhammedan och en protestant som förenade sina öden. Elsa Lindberg blev nu prinsessan Mirza Riza Khan Arfa, som med sin make flyttade till Konstantinopel och senare till Monte Carlo. Prins Riza Khan Arfa var också sitt lands representant i NF, i vars grundläggande möten han tagit en aktiv del. Han bosatte sig då i Monte Carlo, varifrån han upprätthöll sina vidsträckta internationella förbindelser särskilt i samband med de av honom omhuldade fredsrörelserna.
  Även hos Elsa Lindberg-Dovlette, som hon kallade sig som författarinna, framträdde en stark konstnärlig skaparkraft. Den tog sig uttryck i hennes författarskap.
 Redan före sitt äktenskap publicerade hon Ann-Lis, en bok om människors barn (1901), men med större intresse mottogs de böcker, i vilka hon skildrar livet i Orienten, såsom Kvinnor i minareternas land (1908), Främling, boken om Konstantinopel (1929) samt Bakom stängda haremsdörrar (1931). Boken Främling har hon tillägnat sin son Prins Ibrahim Arfa-ul-Mulk.

Elsa Lindberg-Dovlette, prinsessan Mirza Riza Khan Arfa, avled 1943. Hennes make dog 1926.

  Riza Khans förhoppning att göra hemmet i Monte Carlo, den vackra villan Ispahan, till ett kulturreservat har nu färverkligats. Här finns en förnäm samling persisk konst och här har samlats minnesföremål och dokument från den internationella fredsrörelsen. Men här är även konst och föremål som för tankarna till Sverige och Finland. Här ser man Albert Edelfelts porträtt av Elsa Lindberg och här finns ett I5-tal av Maria Wiiks tavlor.
  Den som ordnat detta och öppnat hemmet för allmänheten är prins Riza Khans och Elsa Lindbergs dotter, prinsessan Fatima eller Fatma. Som maka till en fransk diplomat kallar hon sig Sylvie Bonneau.
  Även prinsessan Fatima har visat konstnärliga talanger. Det är danskonsten som hon har ägnat sig ät. Efter att ha studerat balett hos Igrova-Trubetskoy i Paris har hon uppträtt på operan i Stockholm vid den tid då George Gé arbetade där.
  Hon har även tidvis varit bosatt i Sverige och hon lär tala flytande svenska. men det är okänt om hon någonsin besökt vårt land eller om hon har några förbindelser med sin mormors hemland. Ända tills helt nyligen var hon också en okänd förgrening av släkten för hennes österbottniska fyrmänningar. Så litet vet vi vanligen om den s. k. tjocka släkten.

LITTERATUR:

Pia Katerma: Maria Wiik (Borgå 1954)
Carl Petersen : Persisk Monaco-villa med finländska minnen (Hufvudstadsbladet 23.9. 1962)
Helena Westermark : Maria Wiik, en biografisk studie
   (Sv. litteratursällskapets i Finl. Historiska och litteraturhistoriska studier nr 13, sid. 103-160, H:fors 1937)
Bengt Åhlen: Svenskt författarlexikon (Stockholm 1942)
Bror Åkerblom: Kvevlax historia (Vasa 1962)
K. V. Åkerblom: Vassor bys historia (Vasa 1943)
K .V. Åkerholm: Släkten Wiik i Vassor (Manuskript)
Kansallinen elämäkerrasto V samt andra uppslagsverk och matriklar.

Till startsidan.