Nisuls, Simon Henriksson.
Bonde.
Död 1724-07-15.
Då jag i min släktforskning läst en hel del tingsprotokoll, har jag påträffat många livsöden och konfliktsituationer. Här nedan följer en av dessa, som innehåller alla klassiska ingedienser.
Bonden Simon Nisuls i Övermark, hade vissa problem att umgås med socknens prästerskap. Av följande får vi en uppfattning om detta.
Simon var bonde på 1/2mtl Nisuls hemman åren 1710-1723.
Vid tinget i Kalax 18/3 1723 företädde Simon, ett föregående år utfärdat tillstånd, att få lägga 1/4mtl Teir hemman tillhopa med sitt 1/2mtl Nisuls bördehemman. Teir hemman sades ha svaga ägor, som flera i mannaminne försökt bruka, men nödgats övergiva. Då ingen nu ville övertaga det som skild rök, fick Simon övertaga detsamma under sin rök. Ursprungligen var Teir hemman 1/2mtl, men förmedlades 1686 till 1/4mtl.
Här följer protokolls avskrifter i konflikten med kapellanen Hoffren.
"Den 23/9 1723 kom Simon i strid med kapellanen i Närpes Hoffren och dennes fru hos prästvärden Simon Gabbels, så att det blev rättegång.
Från tinget i Närpes år 1724 den 13 januari, som hölls i Övermark gästgivargård, kan följande noteras ur tingsprotokollet:
Capellanen hr Carl Hoffren och hans hu dydgdesamma Cristina Holmia klade så muntligen som igenom en i rätten inlagd skrift, att den 23 sept sistlidne år uti Övermark by av bonden där sammastädes Simon Hendriksson Nisuls svårligen överfallna, sidvördade och bemötta hur illa handterad blivit, vilken till sina omständigheter så skall tillgådt: sedan Hoffren den 22 sept hållit gudstjänst i Pörtom by, gjorde han ock detsamma efter begäran i Övermark by den 23 sept hos dåvarande prästvärden Simon Thomsson Gabbels dit och byamännen efter gudstjänsten hämtade hans vanliga spannmålsränta.
Innan levereringen skedde kom Simon Nisuls ifrån den större stugan och sina grannar in till hr Hoffren och hans hu i deras stuga, sättandes sig på bänken. Madame Holmia påminte sig att hon av säker berättelse hört, det Nisuls beflitat sig om att avråda hennes nuvarande måg, capellanen hr Isac Brenner ifrån dess förehavande frieri hos hr Hoffrens dotter jungfru Magdalena, vilket Nisuls för andra skall omtalt och förhävit sig däröver, ty frågade hon varför han velat sådant göra emot hr Hoffren som så länge, både i fredlig och fientlig tid med stort besvär hans trogna själasörjare varit.
Bonden svarade med stor iver och högmod: det är lögn. Madam Holmia bad honom svara hövligen, Nisuls sade: om det vore 10 gånger Isac Bränner som sagt det så är det lögn; och kallade han Holmia då i vreda ord, ty nödgades hon bedja honom taga avträde, som han ock gjorde, när hon stängde dörren efter honom, spottade han henne i ansiktet och sade tvi dig; när Hoffren därefter kom i andra stugan att uppbära förmälta spannmål satt Nisuls främst på bänken med mössan på sig, hr Hoffren påminte honom den vördnad han efter 4:de budet sin själasörjare var skyldig och ärnade efter vanligheten och Rööktalslängden i ordning uppbära säden, men Nisuls trängde sig främst och levererade 8 cappar säd, varefter några cappar lämnade i säcken som han tog tillbaka, ändock han brukar tvänne hemman i Övermark by, nämligen Nisuls och Teir, samt lika med sina vederlikar hade bort giva 8 cappar för vart hemman, ty frågade hr Hoffren varför han dit hämtat de sädeskappar som han tog tillbaka?
Om icke sådant vore till hans lärares förakt, begabbning och förargelse gjort? vilket hr Hoffren till ingen del av honom förtjänt. Nisuls svarade i åtskilligas närvaro: jo, jag skall göra ondt på ondt, då steg hr Hoffren upp ifrån bordet och tog ett träd, därmed rågarna på capparna och vackar strökos, sägandes: Simon, vet du vad det 4:de budet innehåller? Skall jag ej få bliva utan förargelse i min uppbörd, som Gud och överheten mig förlänt. Hr Hoffren rörde eller stötte honom intet med trädet, dock tog Nisuls honom i bröstet, ryckte ifrån honom trädet, samt med stort mod och iver ofta ropade: slå mig om du är en ärlig prästman! Sådant rop hörde hr Hoffrens hu i andra stugan och kom in, samt med vänliga ord sökte att stilla Nisuls förargliga väsande, påminnande honom att hann ock i Rysstiden förgripit sig på hr Hoffren, hon bad honom gå därifrån hem, han kom henne när och trotsade henne slå sig, ty gav hon hnom en örfil och tillbod att skjuta honom ifrån sig, men han fattade henne i huvudet vid öronen, krossade hennes armar och händer, skuffade henne av och an på golvet samt rev mössa hatt och hårband av henne. Under vilket tävlande han ofta sade åt hustrun: bida bida jag skall betala dig du hora, vilket allt hr Hoffren med häpenhet åsåg och bad närvarande grannar taga Nisuls ifrån hustrun! Simon Nisuls syskonbarn Mats Nisuls sökte strax förklra Simons ord, sägandes att han intet kallade madam Holmia Hora, utan dem som stodo när omkring och ej utförde hr Hoffrens hustru. Mats Nisuls tog jämväl fast madam Hoffren sedan hon slapp ur Simons händer och släpade henne åt dörren, sägandes över ljud: skall jag ej taga vara på min broder. Hr Hoffren hade för anmälta oväsendes skuld alldeles utställt sin sädesuppbörd, men blev av andra byamännen övertalt därmed att fortsätta, då Mats Nisuls stod med mössan på huvudet där både Hoffren och de andra bönderna barhuvade voro.
Madam Holmia lämnade sin avrivna huvudbonad hos prästvärden Simon Gabbels i kvarstad till laga utslag, och vid sin avresa sade åt Simon Nisuls: för ditt oväsende och otidigheter du oträngt och oskyldigt på mig och min man förövat, håller jag dig för en skälm! Uti föreskrivna skollnad och oreda skall hr Hoffrens hustru fått 8 blånader och åkommor på sina armar och händer, som länsman Olof Lillienberg synat och vittna kan. Sist anhåller hr Hoffren på egen och sin hustrus vägnar, att Simon och Mats Nisuls efter föreskrevna omständigheter må ansees med sådant straff som dem och andra vanartiga till varnagel och en oskyldig Prästman till hägn och försvar länder. Häröver förklarar förklarar sig Simon Henriksson Nisuls att madam Holmia vid deras första sammankomst i hr Hoffrens qvarter och kammare, högligen berömde Cronobyborna för att de äro hennes måg, capellanen hr Gustaf Bohman mycket behägna, samt välvilligare mot honom än emot deras kyrkoherde. Därhos sade hon: men om vi skulle söka socknens befordran, så skulle allmogen hålla med kyrkoherden och förtrycka hr Carl som nogsamt förtjänat att bli pastor. Nisuls svarade: vi råda inte för att hr Arenius blev kyrkoherde, därnäst sade Holmia åt Nisuls: du har avstyrkt hr Isac Brenner ifrån giftermål med min dotter Magdalena, du är en förbannad tallriksslickare! Han savrade: fanen har slickat några tallrikar åt eder. Sedan tog han hr Hoffren i famn och bad honom stilla sin hustru, det han gärna gjort, men hon lydde honom intet, ty gick Nisuls ut, då madam Holmia sparkade honom i dörren att han så nära hade fallit framstupa, han vände sig om och sade tvi dig sparkande, men spottade inte på henne. Angående hr Isac Brenners frieri, så nekade Simon Nisuls att han för en eller annan talt illa om hans nuvarande hustru Magdalena Hoffren eller rådt honom därifrån, men tillstår att han rådt hr Brenner till äktenskap med prästänkan hu Catarina Arenia i Malax. Simon Nisuls gick först och hr Hoffren kom efter i andra stugan där uppbörden skedde. När hr Hoffren kom in uppsteg Nisuls och avtog sig mössan på golvet samt med sin granne Mats Hansson Nisuls levererade 1/2 tunna spannmål, 5 cappar säd lämnade som han ärnat giva hr Hoffren, men för den mellankomna orsakens skull, tog han samma överskott tillbaka, oaktat han jämte sitt hemman Nisuls brukat ett ödehemman Teir, av detta tillfälle tog hr Hoffren en klädeskavel, därmed sädesvackarna avströkos, och ville slå Simon, som tog stocken ifrån hr Hoffren och gav den åt en ung flicka Anna Jakobsdotter, som lade honom under bordet, i detsamma kom madam Holmia och slog honom först på munnen och sedan en örfil, där med hon madam Holmia gick ut och kom strax in igen, fattandes hon honom framtill i håret och hr Hoffren drog honom i nacken så att han tänkte de skulle vrida halsen av honom, som det kringstående folket hållen att han ej kunde undkomma eller försvara sig, mindre kunde han röra madam Holmia eller tillfoga henne några åkommor, som klagat är. Om hon fått någon skada av Mats Hansson Nisuls som lossade hennes händer ur Simons hår, kan Simon intet veta. Men det påstår han, att han i föreskrevna tävlingar 3-4 blånader och ett litet blodspår i sitt ansikte fått samt i 2:nne veckors tid kände sig ondt i sin hals, för allt detta har han sina vederparter vice versa citera låtit, och på straff begärer.
Hr Hoffren och hans hustru påstå att Simons Nisuls förklaring till större delen är osann och skall aldrig bevisas kunna, begärandes att deras inkallade vittnen kunde hörda bliva, likmätigt Prästprivilegierna av den 16 oktober 1723 § 24, bör hava fullmäktige, som vederbörligen skall begäras innan nästa ting, då härom närmare ransakan och slutas skall. Vid tinget i Närpes den 25 augusti 1724 framför capellanen hr Carl Hoffren följande anmälan: att då bonden Simon Henriksson Nisuls i Övermark genom en olycklig händelse omkommit den 15 sistlidne juli, varigenom den vid tinget den 13 januari sistlidne anmälta injurite ändas."
Henrik Mangs