Jag skall här nedan skildra hur det kan gå för en ensam ungarl, då han försöker sköta sitt jordbruk med hjälp av släktingar och legofolk. Dessutom ger den syneförrättning som hölls på hans hemman, en god bild av vilka byggnader en bondgård bestod av.
Underlag till berättelsen är en artikel i Kaskö Tidnig av Alfred Franzén.
Perjus, Carl Jakobsson. Född 10/2 1738 i Övermark. Död 20/10 1805 i Övermark.
Far Perjus, Jakob Johansson. Född 1700 i Övermark. Död 1757 i Övermark.
Mor Ragvals, Beata Christiansdotter. Född 1710 i Övermark. Död 1749 i Övermark.
Carl Jakobsson Perjus övertog vid faderns död 1757, som 19-åring hela Perjus
hemman på 1/2mtl, tillökade vid mantalsjämkning med 1/12mtl och räknades
därefter till 7/12mtl.
Perjus gårdstomt i Övermark var på den tiden på nuvarande kyrktomten, Groop hemmansägare bodde strax söderom, ungefär där klockstapeln står. Vid storskiftet på 1770-talet flyttades Groop hemman söderut, så att Carl Perjus fick bättre utrymme på tomten
.Carl skötte sitt stora hemman som en ensam "gammal ungkarl" kunde. Med enbart legt folk går det dock sällan bra, vilket här visade sig.
På 1770-talet hade Carl i sin tjänst en kusin Johan Hansson Ulfves och till en tid kommo de så väl överens att Johan år 1775 antogs som bolagsman på hemmanet, som han efter Carls död skulle få övertaga i sin helhet eller sytning från detsamma.
Kort tid därefter blevo de dock osams, tvistade vid flera ting, och före julen 1778 drev Carl bort Johan och tillsade honom att ej visa sig mera. Häradsrätten dömde då Carl att uppfylla bolagskontraktet eller uppföra åt Johan en "tarfvelig stufva" jämte nödiga hus för kreaturen. Efter ytterligare tvist en tid kommo de överens om att Johan skulle få torpjord av hemmanet mot utgörande av två dagsverken i veckan tisdagar och fredagar, från klockan fyra på morgonen till åtta på aftonen i aderton års tid.
När det således blev trassel med legfolk råkade hemmanet i vanhävd och lägervall, varför Carl sattes under förmyndare nämndemannen Hans Bäcks och bonden Erik Ehrs. Dessa anmälde om hemmanets tillstånd vid häradsrätten, som förordnade att laga häradssyn skulle hållas på lägenheten den 12/8 1800.
Vid detta tillfälle vore även Carls närmaste släktingar med och gjorde anspråk på arvsandelar i hemmanet.
Från syneprotokollet inhämtas bland annat följande om gårdens och hemmanets tillstånd.
1. "Vistas stufvan" 12 alnar lång, 11 alnar bred och 4 3/4 alnar hög, spisel och bakugn av tegel med järnståndare, bord och fasta bänkar, tvänne väggfasta sängar med öfvresäng, tvänne fönsterluktor, dörr på gångjärn med lås, under förfallet näfvertak och takvedstak, nedsjunken i jorden. Från detta rum är gång till en kall kammare i förstugan med dörr på gångjärn, 3 1/4 alnar i fyrkant och 3 1/2 alnar hög, med golv av "tiljor", förfallen. Farstugan 3 1/4 alnar i fyrkant med dörr på järngång och rådklinka, med nedruttnat golv och utan mellantak. "Framstufvan" nedruttnad, 10 alnar lång och 11 alnar bred med en fast säng, dörr på järngång med svagt lås.
2. Spannmålsbodan alldeles förfallen.
3. En saltbod 4 alnar lång, 3 1/4 alnar bred, 3 1/4 alnar hög under näfvertak, bristfällig.
4. Gårdsboda med portgång och tvänne loft, bodan 7 1/4 alnar i fyrkant och 6 alnar hög nedsjunken och med söndrigt tak.
5. Stallet 8 alnar långt, 7 3/4 alnar brett och 5 alnar högt, ruttet och nedsjunket.
6. Vedlidret 8 alnar långt, 6 1/2 alnar brett och 4 alnar högt med näfver och takvedstak.
7. Redskapshuset alldeles nedruttnat.
8. Fähuset, så nedruttnat att ett nytt måste uppföras.
9. Ett mindre fähus 8 alnar i fyrkant 3 1/4 alnar högt, nedsjunket med söndrigt tak.
10. Foderladan 7 3/4 alnar lång och 6 3/4 alnar bred, 4 alnar hög under näfvertak, golvet dåligt.
11. Andra foderladan 10 alnar lång, 9 3/4 alnar bred och 4 1/2 alnar hög, halva taket borta, utan golv, rutten och nedsjunken.
12. Badstuga finnes ej, ny bör uppföras.
13. Brunnen förfallen.
14. Rierad i "Kaars gärdet" 14 alnar i fyrkant, 6 alnar hög, med loge och lada, nedsjunken och bristfällig.En av gran timrad fähustimmra uppförd för flera år sedan, är nu alldeles rutten och oduglig.
På alla husen ansäges taken ofördröjligen böra iståndsättas.
Hemmanets odlingar blevo även besiktigade och konstaterades bristfäligheter över allt.
För iståndsättande av byggnader och odlingar prövades kosnaderna till 353 riksdaler, 10 skilling och 2 runstycken, lågt räknat.
Synerätten bötfällde Carl Perjus för vårdlöst skötande av gården till 9 daler 16 öre silvermynt och för undvikande av att hemmanet lämnas öde beslöts entlediga Carl från förvaltningen och ge honom sytning. Carl Perjus fick även betala synerättens dagtraktamente och skjuts 11 riksdaler 35 skilling.
Därefter började en långvarig process med kusinerna Ulfves från Lappfjärd och Lillkaas från Påskmark om äganderätten till Perjus hemman. Nu voro goda råd dyra, då man avfordrade Carl bevis på hans äganderätt till hemmanet i form av fastebrev eller något liknande. Man sökte i dagar och veckor efter något sådant papper i gården utan att finna.
Den 2/2 1803 gav häradsrätten utslag i målet och då Carl Perjus icke kunnat visa några åtkomsthandlingar dömdes hemmanet från honom och gavs åt hans medarvingar.Hans Ulfves erhöll 7/36mtl. Johan Lillkaas erhöll 7/72mtl.Erik Anders Skomars erhöll 7/24mtl.
Av förteckning kan man dra den slutsatsen att i sina glansdager var gården och hemmanet en stor och kraftig enhet. Men man får ju sig en tankeställare över hur viktigt för bondesamhället en normal familjebildning var.
Henrik Mangs