Det här är en kul låt att spela fast den hör till avdelningen ”nu-vet-ja-int riktit-hur-man dansar-ti-sån-här-musik”. Fast de flesta brukar sen shejka loss till den här funk-klassikern.

Det var ju The Godfather of soul, James Brown som gjorde originalet och 1965 låg den på listorna, då med titeln I got you (I feel good). Bobby McFerrin - han med Don’t worry, be happy – spelade in en fantastisk a cappella version 1984 där han dunkar fram rytmen både här och där på kroppen.

Sen finns det också en liveinspelning av den från 60-talet med Jimi Hendrix på gitarr tillsammans med Curtis Knight, men nu börjar det väl bli överkurs?

Två legender på samma foto; James Brown och Aretha Franklin. 

Vi brukar ofta börja kvällen med den här fast Hasse på sista tiden har börjat överraska alla med att föreslå alternativ. Men stockkonservativa som vi andra är håller vi på att en låt som har varit pop i över 40 år ska fortsätta att vara öppningslåt.

Amerikanska vokalgruppen The Drifters gjorde originalet 1964 och sen är det många storheter som har gjort sina tolkningar – Rolling Stones, Beach Boys, Bette Midler, Jackson 5 och så förstås The Boppers som ju har gjort en oförglömlig liveversion med verklig djupbas.

The Drifters; Clyde McPhatter, Gerhart Thrasher, Gene
Pearson, Andrew Thrasher och Bill Pinkney. 

Mindre känt är kanske att skådespelaren Bruce Willis också har spelat in den. Han gjorde två skivor på 80-talet där han verkligen visar att han inte är en skådespelare som försöker sig på en sångarkarriär utan snarare tvärtom.

Det är ju en romantisk låt om het kärlek, när solen gassar som värst och smälter tjäran på taket så är det vid havet nedanför boardwalken (en slags strandpromenad, ofta byggd i trä) som man helst vill vara med sin baby. Ungefär som vid Karperöfjärden.