Sommaren börjar lida mot sitt slut och minnena från några av sommarens spelningar börjar framträda. Den ena som lämnat i minnet är ett bröllop i Värlaxarkipelagen där vi bokstavligen spelade på vattnet uppställda på en pråm i bästa Vietnamflykting stil. Timmarna före vigseln var en kamp mot vädergudarna, hällregn och rejäl vind som med en fingerknäppning slutade en halv timme före tillställningen. På kvällen och natten hade vi bästa sensommarväder, solsken och vindstilla och ett jäkla hålligång på småtimmarna. Eftersom en del av gästerna var från USA så fick vi döpa om vårt slutstegsrack, den på Hasses blogg kallad Tungjävlin fick nu det internationella namnet Heavy Devil.

Den andra som fastnat är också en spelning i skärgården för en grupp på ca 25 personer. Tvivlet var stort i orkestern. Skulle vi kunna tillfredställa en så liten grupp musikaliskt och till deras belåtenhet. Tvivlet var obefogat, vi spelade bokstavligen skjortorna av dom. Adrenalinet flödade bland medelålderskarlarna och till dunket av gamla godingen Cadillac slängde dom skjortorna en efter en och hängde som fladdermöss i knäveckena från takbjälkarna. Man kände att man börjat ha nått toppen av sin karriär när man såg dom där svettigt hängande som möra oxar.