Hur är det att ha en bettfelskanin?
2004-2005

1 juni 2004 åkte vi till veterinären med Silver för tionde gången. Jag tänkte här skriva en liten artikel så att ni som läser detta får veta lite hur det är.

Silvers bettfel visade sig första gången 2002 när han var ungefär 1½ år. Vi har aldrig velat avliva honom eftersom han är en så väldigt livsglad och go liten kanin. Det kanske är själviskt, tyck vad du vill.

Bettfelet går inte att se - det är kindtänderna långt bak i munnen som krånglar. Dessa måste slipas med jämna mellanrum, annars trycker de mot tungan och gör den sårig vilket gör att Silver inte vill äta. Tanden växer nästan snett mot tungan och detta beror högst troligt på att hans föräldrar hade, eller hade anlag för, bettfel. Min hermelinhona och många andra kaniner får samma slags mat som Silver utan att deras kindtänder behöver slipas.
Bettfelet visar sig först genom att han får svårt att tugga, han har ett smackande ljud då han äter och tungan kommer ofta lite utanför munnen. Om det går flera dagar innan vi får komma till veterinären kan han också sluta äta. Då brukar jag ge honom riven morot, det går nästan alltid ner. Efter sövningen äter och dricker han desto mer!

Som tur är har vi en väldigt bra smådjursklinik här i närheten, de börjar känna igen Silver nu :) Alla tre veterinärerna är jätteduktiga och förtroendeingivande. Silver brukar vara lite skrämd när han är där men han är ändå en duktig patient. Sövmedlen som används heter Domitor och Ketaminol och dessa blandas innan han får dem via spruta i låret. De försöker att ge så lite sövmedel som möjligt, risken finns ju att han dör av dosen, speciellt nu när han sövts många gånger. Munnen öppnas så mycket det går, assistent behövs för det, och tänderna slipas manuellt med olika smala verktyg. Kaninmunnar är små..

Efteråt betalar vi (räkningen brukar vara på 22-25 euro) och sedan åker vi hem. När det är kallt brukar han få vara inne i huset, annars är det Lillhuset som gäller. En sövd kanin kan nämligen inte hålla värmen själv så den måste vara på ett varmt ställe tills den vaknat. Jag brukar bädda ner honom i lite handdukar så han säkert inte ska frysa.

När Silver börjar vakna till märks det genom att han rycker till ibland och blinkar. Ögonen är alltid öppna, veterinärerna brukar droppa ett medel i dem så de inte ska ta skada av att han inte blinkar något. Medan han är "groggy" och inte riktigt vet vad han gör låter jag honom inte äta något och ser till att han inte springer in i något. Han kan ta sats ganska bra och plötsligt springa iväg så det gäller att vara beredd! Man kan också låta honom vakna upp i transportboxen om man vadderar den lite, då håller han sig mer stilla.

Och när han vaknat ordentligt är han som vanligt men ibland lite trött, min kära lilla Silver! :)

Det är otroligt viktigt att kaniner med bettfel inte avlas på. Man bör också ta djur som är besläktade med bettfelsbärare ur avel. Läs mer (om framtandsbettfel) här: Flåhackebacken's bettfelsfakta

För muspekaren över bilderna för att se bildtexter.

Den 21.2.2005 dog Silver, men inte till följd av en sövning utan på grund av att han blev biten av en katt dagen innan och troligen fick blodförgiftning. Jag trodde inte det var så allvarligt utan tänkte att vi kunde fara till veterinären följande dag eftersom det var söndag. Men han var död dagen efter och jag anklagar ännu mig själv för att jag inte direkt såg till att han fick antibiotika. Han hade han klarat av 14 sövningar. Det sista veterinärbesöket blev den 14 februari på Alla hjärtans dag då han satt i min famn hela vägen till veterinären. :(